Normal arbetsvecka 56 timmar under kampanjen

2007-11-15


Från samtal med Börje Ekdahl, vi träffas i hans hem i centrala Kristianstad 9 januari 2007.


Namn: Börje Ekdahl, utbildad fackskoleingenjör
Bostadsort: Kristianstad
Född: 1940
Arbetsplatser: Karpalund 1972 - 1984


Gula huset utanför staketet
Strax utanför staketet i det som en gång var Karpalunds sockerbruk finns fortfarande en gul byggnad kvar. Där huserade kamerala avdelningen, betinspektörerna och planeringsavdelningen. Även en personalavdelning som bestod av en man. Det fanns också en mäss för tjänstemän och ledning att äta i.


- Personalmannen hade sitt kontor precis utanför mässen. I mässen var hälften av stolarna klädda i blått och den andra hälften i rött.  Han var en pensionerad underofficer och han var nog ultrakonservativ för om ingen blå stol var ledig satte han sig inte utan gick därifrån. Men jag märkte efterhand att han i själ och hjärta var en god och snäll man. För arbetarna fanns det en stor matsal inne på fabriksområdet, berättar Börje Ekdahl.


Karpalund hade cirka 60 årsanställda och lite över 300 kampanjarbetare.1972 började Börje Ekdahl på Karpalunds sockerbruk.


- Jag hade utbildat mig till fackskoleingenjör och åkte ut till Karpalund för att försöka få ett sommarjobb och fick jobb med den höstens kampanj, som skiftbas, när den var över sökte jag jobbet som ny planerare.


Planera hur maskinerna skulle plocka isär
Planeraren hade ett stort och viktigt jobb efter kampanjen. Planera hur alla maskiner skulle plockas isär, rengöras och eventuellt repareras.


- Det krävde en minutiös planering för att allt skulle vara tip top inför nästa betsäsong.

Betorna kom med lastbil och ibland med traktor. Hästen var borta som transportmedel på 70-talet. Först vägdes hela lasset med fordonet och det kontrollerades att det inte fanns för mycket sten med bland betorna. Då fick bonden jordavdrag.


- Det behövdes massor med vatten i hela processen och det hämtades ur Vinnöån. Cirka fjorton dagar innan kampanjen startade började flera stora bassänger fyllas med vatten. Detta vatten gick sedan runt i ett slutet system där det kontinuerligt renades från jord och annan smuts. Vattnet fylldes på efterhand som det avdunstade och spilldes ut. När det efter betkampanjen åter släpptes ut i ån igen var det minst lika rent som när det togs in.


Betorna spolades med vattenkanon
Betorna tippades ned i en betränna och där stod betspolaren som med en vattenkanon spolade in betorna mot bettvätten.


- Det fanns mycket sten bland leriga betor. Stenfångarskötaren hade ett viktigt jobb att få stenen att trilla ned i stenfällorna genom att avpassa trycket i vattenkanonen så att betorna flöt förbi och stenarna föll ned. En dag fick jag rycka in för stenfångarskötaren. Då gick slangen till vattenkanonen av och strålen slog mig i brösten så jag flög in i väggen, berättar Börje Ekdahl.


Nästa anhalt för betorna var bettvättaren som kontrollerade att betorna var riktigt rena innan de gick upp på bandet som förde dem in i fabriken. Där fanns det tre hål i vilka betorna trillade ned i.


- Därefter tog en skärmaskin emot dem och skar dem i snitslar i form av ett L. Någon hade räknat ut att L-formen gav absolut maximum av kontaktyta.


Sockersaften pressades genom olika filter
L-formen gick in i diffusionsanläggningen, där den rördes ihop med kalk, svavel- och saltsyra för att lösa upp cellväggarna så att sockersaften löstes ut.


- Snitslarna trycktes uppåt och pressades i en press för att få ut den sista saften. Därefter torkades 60 procent som blev betfor.


Kalksaften fortsatte och var i ständig rörelse. Kolsyra sprutades igenom saften så att kalken kristalliserades. Då pumpades saften in i stående cisterner och pressades genom filter, tre olika för att saften skulle bli ren och då var sockersaften färdig.


- Sockersaften gick sedan till indunstningen i olika stationer, först en riktigt het. Den ångan var så het och under mycket kraftigt tryck. Den skulle lätt ha slagit av en arm om den hade läckt ut. Vid övriga stationer blev saften efterhand svalare tills den var cirka 75 grader.


Tillsatte florsocker
Vid kokstationen värmdes saften åter upp och florsocker tillsattes då bildades sockerkristaller. När kokaren bedömde att det var färdigt hälldes sockermassan ned i maisch och vispades runt långsamt tills det svalnade då var det en brun grynig sörja.


- Då tappades cirka 700 kilo upp i A-centrifug där vatten centrifugerades bort och kvar fanns A-sockret som föll ned på ett band, torkades och lagrades i sockersilon.


Den bortslungade sockersaften gick vidare till B-centrifugen det sockret gick inte till sockersilon utan tillbaka in i processen och smältes om igen.


- Sedan trädde C-centrifugen igång med den bortslungade B-saften och då blev det ett brunt socker som var väldigt gott att baka pepparkakor med. C-sockret lastades i säckar och kördes iväg till Arlöv. De anställda fick gå ut och ta sig en burk innan det transporterades till Arlöv.


Melassen, det som blev över när sockersaften var utpressad, tog bönderna med sig tillbaka och blandades i foder till djuren.


Många kampanjarbetare
- Kampanjarbetare kom ibland långväga ifrån. Fanns det behov av folk gick det alltid att få anställning åtminstone en gång. Den som misskötte sig eller drack på arbetsplatsen kunde inte komma tillbaka nästa år och fick ofta sparken direkt.


Men de flesta fick en chans. De fanns kampanjanställda som levde väldigt spartanskt under resten året och när årets kampanj var över betalade de hyrorna för sina lägenheter några månader framåt och åkte till Thailand.


- Där köpte de miniräknare, transistorapparater och annan elektronik som de tog med hem och sålde för dubbla priset mot vad de själva betalt. På så sätt fick de betalt för resan. Jag tror det var början på den turism vi ser i dag till Thailand.


Normal arbetsvecka 56 timmar
Normal arbetsvecka under själva kampanjen var som mest 56 timmar i veckan men minskades genom åren i avtal nedåt till 42 timmar.


- En kampanj var inte slut förrän alla betor var omhändertagna, en gång slutade vi inte förrän julaftonsmorgon. Kampanjarbetet var ett tungt arbete men väldigt enkelt att lära, det var väl därför som det gick så bra att ta in över 300 kampanjarbetare varje år en del nya men många återkom år från år.


- Jag kommer ihåg ett litet åkeri som hade en anställd och två lastbilar just den hösten var det ont om jobb, han körde normalt i skogen men denna höst hade han nog inte fått så många kontrakt. Då jobbade chefen på Karpalund istället för att permittera sin ende anställde. Det var nog en idealisk arbetsgivare.


Hade bohaget i en resväska
En annan, lite udda, person på kampanjen var Friise, han hade allt sitt bohag i en resväska, berättar Börje och fortsätter:

- En gång kom han för sent till anställningsintervjun inför kampanjen. Han var mycket formell. När han lite väl sent kom in i lokalen där personalaren fortfarande var kvar gjorde Friise ställningssteg och bad om ursäkt för sin sena ankomst. "Men jag ber ändå om jobb här i höst. Jag kommer sent därför att jag cyklat från Helsingborg utan cykellyse. Så varje gång det kommit en bil har jag fått hoppa ned i diket för det var kanske en polis". Han fick jobb som vattenprovare av det vatten som tvättade betorna. Där skulle han ta prov en gång i timmen och avlämna det till laboratoriet.


Två bröder från Blekinge utseendemässigt gick det att se att de var bröder men inte storleksmässigt.


- De kallades Stor-Klas och Lill-Klas. Lill-Klas tog prover bland annat i sockersilon en gång varje skift. En gång var han borta så länge att någon sprang upp för att se var han blev av. Han låg alldeles stilla på rygg mitt i allt det torkade strösockret, som i så stora mängder är som kvicksand. "Jasså ni kommer nu era djävlar", sa han. Han hade halkat och fallit ned när han skulle ta provet.


Bornholmsfiskare jobbade i kampanjen
När fisket gick dåligt nere vid Bornholm kom fiskarna upp och jobbade i kampanjen men de försvann efterhand som fisken gick till.


- Första året jag jobbade som skiftbas fick jag ge en man sparken precis i slutet av säsongen, det är det svåraste jag gjort. Bettvättaren såg helt plötsligt skyddskläder komma flytande i betrännan tillsammans med betorna. Han slog larm för att han trodde att betspolaren hade trillat i. Hela processen stoppades. Vi letade och hittade mannen sovande under en trappa. Han var full.


Leif Börje-Frid


Tillbaka till Karpalund >>>

Tillbaka till Första sidan >>>


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback