Något om brännerier

2008-04-16

Några klipp ur Gärds Härads Hembygdsförening, jubileumsskrift 1935 - 1985:


Brännerierna i Gärds Härad, Yngve Holmgren:


" ... Redan för tiotalet år sedan, då 'Nubbelöv' var nytt, men sista 'gamla' (men väl moderniserade) bränneriet - det i Tomelilla - ännu var med och hjälpte till, kunde 26 arbetare tillverka 27 miljoner liter potatissprit medan det så sent som 1950 hade gett 475 man direkt sysselsättning vid 93 brännerier i hela riket att få fram samma produktionsresultat.


... Året 1919, som är något av en vändpunkt i skånsk brännerihistoria - därefter tar nedläggningarna överhanden - fanns det 27 brännerier i Malmöhus län och 71 i Kristianstads län, varav ej mindre än 26 inom Gärds härad. Hur man än ser på spriten i ett vidare perspektiv, kan det bara konstateras, att Gärds härad är något av den svenska brännerinäringens hembygd och hjärta.


... Brännerierna var den sista svenska industrigren som regelmässigt använde den gamla traditionella kolvångmaskinen som drivkraft. När bränneriepoken upphörde, slutade alltså även ett skede i svensk teknikhistoria, helt obemärkt."


Men som sagt: det finns massor kvar att läsa i jubileumsskriften. Kom gärna in på Regionmuseet och läs resten. Eller ta kontakt med Gärds Härads Hembygdsförening.

Leif

Tillbaka till Brännerier >>>

Tillbaka till Första sidan >>>


Allmänt om tobaksbruk

2008-04-11
Från Kulturens årsbok, 1938. Ur tobakens historia, av Sven T Kjellberg:

"Då den nya världens många påfund jämföras med den gamlas enfaldighet, har man skäl att fägna sig åt rätt mycket; men så är ock åtskilligt, som vi hava fått lära, till mera skada än gagn. De gamle kände varken brännvin, te, kaffe eller specerier, ja, icke en gång sockret, som nu är förnämsta kryddan på all mat och på vilken våra hushåll använda stora penningar: att förtiga tobaken, som gått längre och vidare än något av de förra, så att redan knappt något folkslag i världen är så belevat, och intet så vilt, som icke vet av tobaksrökning. Ingen kan neka, att ju Amerika var det största fynd, som någonsin blivit upptäckt; men av allt vad som fanns i denna  nya världen, har ingenting blivit till så allmänt bruk som tobaken, denna nya världens eget alster."

Så inleder Carl von Linné ett tal som han höll i Vetenskapsakademien år 1753.

Vidare får vi veta ur Kulturens årsbok:

- ... I vissa trakter invirades de torkade bladen i ett majsblad eller ett täckblad av mjuk bark, varefter man tände eld i ena ändan av rullen och sög in röken genom den andra. På andra håll satte man eld på bladen och drog in röken i näsan med hjälp av ett rör, vars gaffelformiga del stacks in i näsborrarna, eller använde sig av grässtrån. Både rullen och dessa rör eller strån kallades av infödingarna tabacos. Tobak är sålunda icke det ursprungliga namnet på växten, som innehåller dessa narkotiska egenskaper, utan på de redskap man nyttjade vid rökningen. 

- Engelsmännen voro de första, som på allvar slogo sig på tobaksrökningen.

- 1637, det första år, från vilket några siffror föreligga, infördes 1. 714 skålpund tobak och 892 dussin tobakspipor till Sverige. Lustigt nog härstammar den äldsta hittills kända uppgiften om tobaksrökande från studentkretsar. 1629 blev några studenter ådömda till carcer, d. v. s. fängelse, för slagsmål, som uppstått av den grund, att en i laget icke ville röka.

- År 1741 beslöt regeringen utfärda 'Förbud emot tobaksrökandet av ungt folk, under 21 år'. Det kan vara av intresse att taga del av huru detta förbud motiverades. 'Som förfarenheten visar, det icke allenast svåra olyckor och eldsskador sig ofta tilldragit genom tobakseldens vårdslösa handhavande, utan ock att ungdomen utav förvett och oförstånd medelst tobaksrökande förskämt hälsan och förtärt mera än de varit i stånd att förtjäna till föda, underhåll och nödigt behov, vilket de vid mognare ålder med skada  måste ångra; så har kongl. maj:t uppå riksens ständers föreställning här med velat förordna, det all ungdom i gemen, av vad stånd den vara må, vara förbudit att röka tobak vid 2 daler silvermynts plikt för varje gång.'

- Några år därefter pålade staten en särskild 'Consumtionsaccis' för nyttjande av rök- och snustobak och delade upp folket i fyra grupper efter förmögenhet. Högsta avgiften betalade adel, präster, ståndspersoner och borgare i större städer, vilka erlade en daler silvermynt om året för rätten att röka och 16 öre för att snusa. Lägsta avgiften, 4 öre, erlade allmoge, drängar, bruks- och arbetsfolk på landet.

- År 1771 är k. maj:t nog chevaleresk att utfärda en kungörelse att 'Qwinnokönet' ej behövde erlägga någon tobaksavgift."

Ja, det finns massor med läsning så jag rekommenderar ett besök på bibliotek eller i Minnesluckan på regionmuseet för att läsa hela essän om tobakens historia.

Leif


Litteraturtips:

Kulturens årsbok, 1938.
Lilla Paris, Gunnar Lindbom, 1980. Minnesskrift utgiven med anledning av Svenska Tobaksmonopolets tjugofemåriga verksamhet, 1915 - 1940, Stockholm, 1940. Tobaksdoft, minnen och mångfald - Tobakslador i Skåne 2006, Mattias Burman, Ann-Christine Ernstedt och Åsa Jakobsson

Livsmedelsindustri 1976

2008-04-09
Utredning från Statens Industriverk SIND, 1978:8

Här finns massor att läsa om livsmedelsindustrin. Hur mycket vi åt av olika livsmedel, vem som ägde företagen. Eller som det står i förordet till utredningen:

"I föreliggande slutrapport från industriverkets livsmedelsindustriutredning behandlas livsmedelsindustrins utvecklingsdrag främst i fråga om konsumtion, produktion, sysselsättning och struktur dels översiktiligt  för hela livsmedelsindustrin, dels för de olika delbranscherna. Vidare behandlas vissa branschöverrgripande frågor som utbildning, arbetsmiljö samt forskning och utveckling. Utredningen utmynnar i en bedömning över utvecklingen fram till och med 1985 vad beträffar konsumtion, produktion, sysselsättning och struktur."

Här nedan följer en tabell som jag tyckte var intressant. Hela utredningen finns att läsa i Minnesluckan.


Tabell 3.21 (sidan 90)
Antal sysselsatta (inklusive ägare och familjemedlemmar) inom respektive län och delbransch 1976

Kristianstad län:

Slakt- och charkindustri
2079

Mejeriindustri
355

Frukt- och grönsaks- konservindustri
1302

Fisk- och fiskkonservindustri
241

Olje- och fettindustri
-

Kvarnindustri
55

Bageriindustri
515

Sockerindustri
163

Choklad- och konfektyrindustri
26

Malt- och läskedrycksindustri
26

Övriga livsmedel
160

Summa anställda inom livsmedelsindustrin
4 922

Lite om "svensktobak"

2008-04-07

I tobakens högkvarter, en liten skrift som producerades av förste amanuensen Erik Skoglund.


"Den avser att tjäna som komplettering till de kortfattade upplysningar, som kunna lämnas vid en rundvandring i fabrikerna ävensom att bereda andra intresserade möjlighet till någon inblick i en tobaksvaras tillblivelse.

Stockholm 1939."

Texten nedan är från kapitlet:





"Svensktobak" avsedd för fabrikation av snus och röktobak.

I Sverige har tobak odlats sedan mitten av 1600-talet, men odlingen fick ingen praktisk betydelse förrän på 1720-talet. Genom statsmakternas åtgärder vid denna tid till främjande av tobaksodlingen fick denna hastigt ökad omfattning, så att skörden redan på 1770-talet torde ha uppgått till omkring 700 000 kg. om året, vilket motsvarade ungefär 2/3 av den vid landets fabriker bearbetade tobaken. Numera skördas i Sverige omkring 525 000 kg. årligen ( = genomsnittet för åren 1932 - 1938), eller cirka 10 % av den i Tobaksmonopolets tillverkning förbrukade råtobaken. Den tobak, som nu mest odlas i landet, torde vara en varietet av virginsk tobak, Nicotiana Tabacum, eller möjligen en hybrid mellan denna tobak och Marylandstobak, Nicotiana Macrophylla.


Förr i tiden användes den svenska tobaken såväl till cigarrer som till röktobak, tuggtobak och snus. Av Tobaksmonopolet har "svensktobak" ända tills helt nyligen använts uteslutande till snus. För snustillverkningen lämpar sig framförallt tjockbladig, kraftig, nikotinstark tobak, som bäst erhålles å mullrik, väl gödslad och dränerad sandmylla i för vinden skyddat läge.


Sedan några år pågå försök att genom noggrant urval samt rationell gödsling och behandling höja tobakens kvalitet, och särskilt söker man genom eldtorkning enligt den s. k. "fire-curingmetoden" förbättra tobaken och göra den mera lik den importerade snusråtobaken.


Numera söker man även genom värmetorkning enligt den s. k. "flue-curingmetoden" göra den svenska tobaken lämplig för tillverkning av röktobak. För denna behandling lämpar sig bäst tobak från lätt jord.


För råd och anvisningar till odlarna i allt som bör beaktas vid odling av tobak har Tobaksmonopolet anställt en jordbrukskonsulent.


Prissättningen av tobaken sker av särskilt utsedda prisnämnder. Dessa nämnder bestämma för varje år priserna för de klasser, för närvarande 7, i vilka tobaken uppdelas. Av Tobaksmonopolet utsedda ombud emottaga och klassificera tobaken, då odlarna huvudsakligen under oktober månad leverera skörden till Tobaksmonopolets magasiner i Stockholm, Åhus, Fjälkinge, Rinkaby och Dösjöbro. På dessa plaster får tobaken genomgå en svettningsprocedur, varefter den sorteras, packas i säckar eller balar och expedieras till Tobaksmonopoltes fabriker för vidare bearbetning.


Skriften, 75 sidor, finns att läsa i Minnesluckan här på Regionmuseet.


Som sagt,  I tobakens högkvarter kan du även läsa:
Blad ur tobakens hävder,
Hur den svenska tobakshanteringen växte fram och blev storindustri,
Hur tobaksmonopolet tillkom,
Cigarretten världserövraren och mycket annat.

Det finns dessutom massor med fotografier.



Läs även om Tobakslyckan i:
Lindbom, Gunnar, (1980): Lilla Paris. Sanna berättelser ur småstadslivet. Möllers Bokhandel. (RM)

Arne Svensson har en målande beskrivning om tobaksodlingen här i bygden som är publicerad på Viby i gamla tiders hemsida. Klicka här så kommer du direkt till Arnes redogörese.

Tobak- och Tändsticksmuseums länk >>>

Kraftfull kvinna i Vinnö

2008-04-03

Saxat ur Livets bröd och andra bullar, av Ewa Sundkvist. Marcus Förlag 2004.


Boken är en berättelse om Tilda och Nils Svensson i Vinnö. Tilda var enligt många en stark kvinna, som många var i början av 1900-talet. Trots en eldsvåda och ett biträde som förskingrade pengar lyckades makarna alltid komma tillbaka och bygga en framgångsrik bagerirörelse. Deras barn startade bagerier i Hässleholm, Linköping, Mölndal, Stockholm och Osby. Barnbarn fortsätter Tildas bagargärning i USA. Svenhards Swedish bakery bakar nu årligen 200 miljoner wienerbröd  i Oakland i Kalifornien, allt med inspiration från Tilda Svensson i Vinnö.


Här kommer ett litet utsnitt ur boken, som visar på Tildas omåttliga kraft.


"På eftersommaren kommer skördearbetarna till sockerbetorna. Det är liv och rörelse vid stationshuset. Tilda har återigen blivit tillfrågad om bespisningen av sockerarbetarna. I år är det 200 personer som ska ha mat. Det enda Tilda har att tillgå är sin egen vedspis i köket. Hon sliter som en varg. Sommaren är varm och att stå antingen vid bakugnen eller vid köksspisen är pressande.


Hon mår illa och är gravid igen. Hon står vid spisen en stund, ropar till någon som kan avlösa henne och går ut och spyr. Hon kommer in igen, tar en klunk vatten ur hinken som står vid spisen, torkar sig om munnen med baksidan av handen och så tar hon över slevarna igen."


Lite längre fram:


"Septembermorgonen är varm och lite fuktig, men inte så varm som Tilda har temperatur till. Värmen och arbetet vid spisen har skavt på underarmarna mot klänningstyget. Det har varit lite ömt och svullet. Nu ser Tilda att det uppstått två bölder, en på vardera armen. Hon har feber.


För första gången på väldigt länge blir Tilda rädd. Det är så mycket som är i görningen just nu. Hon är orolig för pengarna. Hon är orolig för det nya barn hon bär på. Det känns tungt, men sjukdom har aldrig fått Tilda att stanna i sängen förr, så varför skulle hon göra det denna gång?


Det svajar för henne när hon går ner i köket. Hon öser upp vatten i en balja och försöker få ned överarmarna i baljan för att svalka bölderna. Det surrar och snurrar i huvudet. När Nils kommer in i köket ser han att Tilda inte mår bra. Det blir en extra lång morgonandakt med familjen denna morgon.


Tilda binder om armarna så att det inte ska skava mer och ger sig ned till bakstugan. ..."


Det finns många fler berättelser i boken, som du kan köpa i receptionen på Regionmuseet  Kristianstad.
God läsning.

Leif

Tillbaka till Svenssons i Vinnö >>>

Tillbaka till Bagerier >>>


Önos i Tollarp

2008-02-20
Ett klipp ut Kristianstadsbladet 24 maj 1904:

Bär och fruktvinsfabriken i Tollarp.

Fabriksbyggnaden är nu i det närmaste färdig och anses enligt kännares utsago vara enastående i sitt slag.

I byggnaden inrymmes tre våningar, en ofvan jord och två under jordytan.

Hjelmstedt, Lennart, Melén, Erik (1981) Klippt ur Kristianstadsbladet. (RM)

Otto Ols gård i Åhus

2008-02-15
Otto Ols bageri, även kallat Linas bageri, i Åhus har i år 2008 funnits i 150 år.


    
Bildtexter från vänster:
I husets vänstra hörn bakas det ännu 150 år efter starten. Udda veckoslut doftar det ljuvligt från huset ut över torget.
Bröd på jäsning.
Här skuvas - förs - bröden in i ugnen.
Närbild på hur bröden skuvas.
Färdiga bröd på plankan.
Foto: Regionmuseet, Kristianstad, 1982.


Nedanstående text beskriver hur bageriet har vuxit fram och vilka bagare det funnits fram till 1988.

Saxat ur:

Småskrifter, nummer 8, 1988, Otto Ols Gård i Åhus
utgiven av S:ta Annas Gille i Åhus.
av Björn Rosenberg


Det ståtligaste bostadshuset i Åhus har väl länge varit tvåvåningshuset vid torgets södra sida, sedermera Otto Ols. ...

Huset vid Torget uppfördes under 1700-talets allra sista år. ...

År 1858 inflyttade till Åhus och gården vid Torget bagaren Nils Thuresson. Han var född den 14 april 1833 i Glemminge och kom närmast från Stiby. Den 28 maj samma år köpte han gården samt fastigheten nr 158 söder därom av Sven Sjöbecks fosterdotter mamsell Christina Sjöbecks förmyndare. Han kan efter köpet förmodas ha byggt om östra längan och däri inrett bageri under samma år, innan han flyttade in till Åhus och blev skriven där i december. Den alltjämt igång varande bageriverksamheten synes alltså i år, 1988, kunna fira 130- årsjubileum! ...

Den 23 mars 1887 dog bagare Nils Thuresson. Efter honom tog sonen Otto Victor Hjalmar Thuresson, född den 24 februari 1870, över verksamheten. Efter att först ha titulerats e. ord. tullvaktmästare, är han sedan noterad som bagare. ...

En ny bagare finns i husförhörslängden antecknad fr. o.m. november 1898, Carl August Johannesson Sandvall. ...

Under Sandvalls tid som ägare fanns i gården också café, matsal och resanderum. ...

Bagare Sandvall och hans familj flyttade i april 1918 från Åhus och gården vid Torget. Tre år tidigare hade bagaren Jörgen Christian Jörgensen från Danmark flyttat hit och efterträtt Sandvall. Han och hans familj står tecknade i gården till november 1921, då de flyttade till Landskrona. ...

Ny ägare fr. o.m. år 1921 blev handlanden Otto Fredrik Olsson. ...

Bageriverksamheten, till vilken f. ö. var knutet ett konditori, som ägde bestånd till början av 1970-talet, utarrenderades till en början, först till bagare Nils Persson och senare bagare Hjalmar Fritiof Danielsson. År 1931 övertog Otto Olsson själv verksamheten och omkring år 1938 började Rudolf Olsson, född 13 augusti 1908, förestå bageriet. I dag, 50 år senare, bakar han fortfarande. ...

Det finns massor av mer läsning i S:ta Annas Gilles småskrifter. I nr 14 från 1990 finns att läsa om Handlandesläkten Olsson i Åhus, av Björn Rosenberg.


Tillbaka till Otto Ols Bageri >>>

S:ta Annas Gille i Åhus >>>

Vinnöbageriet

2007-12-19

Ur Nils Sjöstrands, Färlövs sockens historia saxar jag följande:

"Omkr. 1892 startade Nils Svensson bageri i Vinnö. Han dog 1932 och rörelsen drevs under flera år av hans barn."


Träskomakare startade bageri

2007-12-19
Ur Nils Sjöstrands, Färlövs sockens historia saxar jag följande:

"I Bjärlöv började träskomakare Per Göransson 1886 när järnvägen byggdes att baka och sälja bröd till rallarna. Det blev början till hans bagerirörelse, som sedan utvidgades med lite lanthandel. Rörelsen fortsattes och utvidgades av sonen Emanuel Göransson. Efter dennes död 1944 övertog sonen Ragnar Göransson bagerirörelsen och sonen Evert Göransson speceri. och diverseaffären."

Saxat ur böcker, tidskrifter och tidningsartiklar

2007-11-29
Korta små berättelser, som finns i böcker, hembygdsböcker och tidskrifter, om livsmedel och hela tillverkningsprocessen.

Fyll gärna på själv om du hittar något som är tänkvärt, roligt eller helt enkelt bara en bra berättelse.

Klicka på Saxat ur ... i högermarginalen så finner du redan nu några korta berättelser.

Andelsslakteriet Långebro började så här

2007-10-18
Utdrag ur KBS 1917 - 1990, en jubileumsskrift. Finns att läsa i sin helhet i Regionmuseets arkiv.

Svinproduktionen har av tradition varit intensiv i nordöstra Skåne. I början av 1900-talet handlade det främst om uppfödning av smågrisar som såldes vidare till bönder i mellersta Sverige och till Norrland där uppfödningen till slakt ägde rum. I samma takt som smågrisuppfödningen i dessa delar av landet ökade, minskade skåneböndernas möjligheter att sälja sina smågrisar.


På 1910-talet började exporten av bacon till England komma igång på allvar. Det blev därför naturligt för bönderna i Skåne att föda upp smågrisar "på hemmaplan". Marknaden kom att domineras av ett stort antal bönder som sålde sina slaktmogna djur till ett mindre antal privata uppköpare och slaktare som i stort sett bestämde priserna.


Snart nog visade det sig svårt att få ut tillräckligt höga priser för slaktdjuren. Det kunde mycket väl hända att bonden fick sämre betalt för slaktdjuret än vad han en gång hade betalt för smågrisen.


Mot denna bakgrund är det lätt att förstå de stora förhoppningar som ställdes till den andelssvinslaktförening som bildades i Kristianstad 1917. Tanken var att föreningen skulle köpa in slaktdjur till rättvisa priser, slakta dem och sälja köttet vidare till bästa möjliga pris. Överskottet, om det blev något, skulle betalas tillbaka till andelsinnehavarna.


1917 - 1924

Intresset för Andelsslakteriet är stort redan från början. Bönderna, som blir medlemmar genom att teckna sig för ett visst antal grisar, får skriva under en revers på 10 kr per gris. Full leveransplikt gäller.


Slakteriet på Långebro i Kristianstad börjar byggas och står klart 1918. Kapaciteten är 30 000 grisar om året och byggnotan stannar på ca 600 000 kr.


Tyvärr startar Andelsslakteriet i en tid med mycket pressad ekonomi inom lantbruket. Föreningen betalar efter slaktad vikt och kvalitet. Detta är något nytt och ett led i att förbättra böndernas villkor. Många medlemmar kan dock inte stå emot när de privata slakteriernas uppköpare kommer och erbjuder "bra priser för djuren direkt på gården".


Följden blir att slakteriet får in färre grisar än planerat. Det ekonomiska resultatet blir därför mycket dåligt och andelsinnehavarna tvingas snart lösa in sina reverser för att tillföra mer kapital.


Ytterligare försök att rädda företaget görs. Det privata slakteriet som var Andelsslakteriets främste konkurrent köps upp, dess ledare anställs som chef och betalningssystemet ändras. Men dessa åtgärder hjälper inte. Det ekonomiska resultatet är 1925 så dåligt att Andelsslakteriet träder i likvidation.


Mycket mer finns att läsa i Jubileumsskriften som finns att läsa i Minnesluckan, Regionmuseet.

Tillbaka till Scan AB >>>