Grisfötter och wienerkorv på burk.

Samtal i makarna Britt och Sven Fasths hem 27 juni 2007

Namn: Britt och Sven Fasth

Britt född: 1933

Sven född 1929

Bostadsort: Kristianstad

Sven började som springpojke i charkbutiken i Tyringe 1943. Det var den butik som låg längst i väster. På den tiden fick han med cykelns hjälp köra ut varor som kunderna beställt.

- Jag hade 14 kronor i veckan.

Sven jobbade i Tyringe i två år var han springpojke men fick sedan lära sig till styckmästare tills han gjorde värnplikten, 1951, på pansarregementet i Hässleholm.

Britt började jobba i butiken på Götgatan 1954. Men redan 1950 började hon arbeta i en privat charkuteributik, Albert Anderssons i Önnestad. För att även hinna med att jobba i Börje Jonssons chark i Rinkaby innan hon började på Götgatan.

- Mitt första vikariat fick jag i Bjärnumsbutiken, berättar Sven. Det fick precis efter att jag muckat. Chefen skulle in och göra en repmånad. I jobbet ingick även att ta hand om hans schäferhund. Jag bodde i chefens lägenhet och varje morgon följde hunden med mig till affären och fick ett ben. Sedan gick han hem igen och väntade på mig. Han var så väldresserad så han la sig ute på gräsmattan och väntade på mig hela dagen.

Sven hade sedan en mängd vikariat i olika KBS butiker, berättar han och fortsätter:

- I Osby var jag i flera år. Det var ett trevligt samhälle att jobba i. En lärorik tid. Den sista affär jag jobbade i var den i Vinslöv och där var jag tills den lades ned 1962. Då fick jag jobb på KBS kontor.

- Det var ett mycket intressant jobb i butiken, fortsätter Britt. Kundkontakten och att göra det bästa för kunden.

- Till vår hjälp hade vi butikskonsulenter. Två av dem minns jag särskilt Carl-Hugo Svensson och Einar Jönsson, berättar Sven. Jag frågade en gång varför de bara kom en gång om året. Ser du oss inte så betyder det att din butik sköts väldigt väl. Kommer vi oftare så är det inte så bra, svarade de.

Både Sven och Britta skrattar åt minnet.

Butikschefen fick ta ansvar för beställningar av kött från KBS, övriga inköp och se till att allt blev styckat på ett bra och riktigt sätt, berättar Sven.

I de flesta av butikerna fanns det två till tre anställda.

- När KBS kom med leveranserna var det i form av halva grisar på ungefär 35 kilo och oxar som var delade kvartsbitar och de vägde omkring 90 kilo. De fick jag ha hjälp med, säger Britt.

- Det fick även jag, fyller Sven i.

Från KBS kom färdiga charkuterivaror såsom ärtsoppa, biffar, kåldolmar, köttbullar, rökt korv, leverpastej, kassler.

- Ärtsoppan kom i långa korvar så folk kunde köpa precis så mycket de ville ha. Inte som i dag i små plastförpackade korvar, förklarar Sven.

Den kund som ville kunde beställa en halv gris.

- Då styckade vi den precis så som kunden ville ha den, säger Britt. I början var det tungt att stycka men efterhand som jag lärde mig alla knepen blev det mycket lättare. Det är väl så med det mesta när erfarenheten kommer blir det enklare, säger hon eftertänksamt.

Att jobba i charkuteributiker på 40- och 50-talen var ett kallt jobb.

- Med långa arbetstider och dåligt betalt, säger Sven. Vi jobbade 48 - 50 timmar i veckan. Särskilt påsk var några jobbiga dagar. Men trots detta sattes kunderna alltid i högsätet.

- Det hände ofta att det även blev jobb på långfredagen för att hinna med allt som kunderna ville ha på påskaftonsmorgon, berättar Britt.

- Det fanns ibland kunder som var lite speciella. Jag kommer ihåg en tant som bara kunde handla av mig eller en annan manlig expedit. Hon stod stilla och väntade tills vi var lediga. Jag minns även en fattig man från en liten by söder om Tyringe. Han hade många barn och levde väldigt fattigt. Han köpte alltid de billigaste fläskbenen. När jag styckade dem kom det alltid med lite extra kött, berättar Sven och skrattar gott.

Normal dag i en butik var att komma vid sjutiden på morgonen för att hinna plocka fram allt som skulle finnas i butiken när den öppnades halvnio. På kvällen när kunderna hade gått var det städning som gällde.

- Allt skulle vara skinande rent. Allt skulle diskas, tvättas och gnuggas rent. På vardagarna kunde det innebära att stanna till framåt sju på kvällen.

- Och på lördagarna var det ofta fullt med folk i affären från det vi öppnande tills vi stängde.

KBS charkuteributiker fanns från Tyringe i väster till Karlskrona i öster och det fanns som mest 67 stycken, tycker sig Sven och Britt komma ihåg.

- Trots att vi jobbade i olika butiker och knappt såg varandra fanns det ändå en stor sammanhållning. All butikspersonal träffades en gång om året på KBS i Kristianstad och det är nog en av förklaringarna till att vi kände gemenskap med KBS i Kristianstad. Men jag tror att butikskonsulenterna var väl så betydelsefulla, berättar Britt.

Redan i slutet av femtiotalet började butiker läggas ned.

- När ICA och Domus kom med sina större affärer där de hade de flesta livsmedel fanns det inte plats för speceriaffären, charkbutiken och mjölkaffären, tror Sven.

Efterhand som deras butiker lades ned fick Britt och Sven jobb på kontoret med att sälja in charkuterivaror till alla affärer.

- Det var där vi träffades och så småningom gifte oss.

Men det är ju en helt annan historia.

Leif Börje-Frid


Tillbaka till Scan AB >>>

Tillbaka till Första sidan >>>