Arkelstorps Bryggeri och dess ägare Per Moberg
Möbelsnickare blev bryggare
År 1911 övertog vår far Arkelstorps Bryggeri. Han kom närmast från Nynäshamn, där han drivit en möbelverkstad. Dessförinnan hade han arbetat som byggmästare i Stockholmstrakten och bland annat byggt några villor på Djursholm. Troligen flyttade han söderut för att vara närmre vår farfar Janne Moberg, som ägde Löberöds Bryggeri, vilket senare övertogs av vår farbror Axel Moberg.
När vår far övertog Arkelstorps Bryggeri flyttade Viktor Mårtensson upp från Löberöd för att hjälpa till i bryggeriet. I Löberöd hade han arbetat hos vår farfar. Viktor stannade sedan och arbetade hos vår far tills på 1940-talet.
Arkelstorps Bryggeri hade startats i början av 1900-talet av Carl Johan Johansson och Per Svensson. På denna tid såldes svagdricka i kaggar. Svagdricka var en vanlig måltidsdryck i södra Sverige. Vissa blandade svagdricka och mjölk och detta kallades drickablandning.
Såväl svagdrickat som läskedryckerna kördes ut med hästskjuts. Oftast var det Viktor Mårtensson, som var kusk. Under snörika vintrar användes släde i stället för vagn. I början av 1920-talet köpte vår far sin första bil. Den 23:e juli 1923 fick han tillstånd till yrkesmässig trafik för befordran av personer och paketgods samt även tyngre gods högst 1000 kg.
Tillstånd för automobiltrafik
Frans Bengtsson i Mannestad fick samtidigt tillstånd som förare av automobilen i ifrågavarande trafik, som det står i tillståndet. Dessutom står bland annat följande villkor:
Att med automobilen icke må vid något tillfälle på en gång befordras tyngre last än 1000 kg, eller mera än elva personer, förare däri inberäknat, därvid ett barn under tio år liksom under tre år ej inräknas i antalet, samt två barn mellan tre och tio år som räknas som en vuxen person. Att ingen passagerare må under färd taga plats bredvid föraren.
Persontaxa för färd med automobil
Dessutom står i tillståndet att länsstyrelsen bestämt följande taxa:
Persontaxa: Person över 12 år erlägger för varje helt eller delvis tillryggalagd km tio öre, dock utgör lägsta avgiften alltid femtio öre. Barn mellan tre och tolv år erlägger halv avgift.
Pakettaxa För paket vägande 1 t.o.m. 5 kg erlägges 50 öre.
För paket vägande 5 t.o.m. 15 kg erlägges 50 öre.
För paket vägande 15 t.o.m. 30 kg erlägges 75 öre.
Vid tillfällen då det inte fanns så mycket arbete i bryggeriet kom vår far på att han kunde utvinna tallbarrsolja. Tallbarrsolja fick man genom destillation av barren av unga grenar av tall. Man fick då en svagt gul, flyktig olja med stark barrlukt. Tallbarrsolja användes till inhalation vid sjukdomar i andningsorganen, till beredning av tallbarrsbad samt vid parfymeri- och tvåltillverkning
Även här i Arkelstorpstrakten arbetade vår far som byggmästare. År 1918 byggde han Oppmanna prästgård. Dessutom har han byggt Nygård, som ägdes av Torsten Nilsson. Ägaren är numera dennes dotterson Patrik Olsson från Kiaby. I början av 1920-talet byggde han vårt föräldrahem.
Träbottenskydd såldes till Långholmen
De som arbetade i bryggeriet gick ofta i tofflor. Träbottnarna slets snabbt ner och då kom vår far på att han kunde stansa ut gummisulor att fästa under tofflorna. Denna stansmaskin stod sen kvar under alla år uppe på bryggerivinden. En del av de utstansade gummisulorna levererades till Långholmen. Där förseddes tofflor med dessa sulor. Tofflorna såldes sedan vidare.
Trots mycket arbete med bryggeriet hann han med att tillverka de flesta av våra möbler. Dessutom har han tillverkat offerstocken i Oppmanna kyrka, takkronan i sakristian och en liten kerub på en tavla i det ena tvärskeppet.
År 1929 flyttade vår mor Ida Moberg till Arkelstorp. Hon kom då ifrån Degeberga, där hon arbetat som distriktssköterska. Nu fick vår far god hjälp med försäljning och telefonbeställningar. Ibland när det behövdes fick hon också vara chaufför. Hon berättade att hon helst inte ville åka över med bilen till Ivö, för det var så svårt att köra upp på färjan. I början av 1930-talet arbetade hon också som kassörska på badhuset vid Brunnsrestaurangen.
Öpnnade även musteri
År 1939 inrättade vår far ett musteri i ena delen av bryggeribyggnaden. Mycket av arbetet på dagtid i musteriet sköttes av vår mor med hjälp av bland annat Agnes Nordahl. På kvällen gick sen vår far ut för att tillsätta pektin till musten för att den skulle bli klar och fin.
Sedan skulle flaskorna också pastöriseras.
Vår far försökte få tillstånd att tillverka Cider till försäljning. Detta fick han inte eftersom Cider innehåller en viss procent alkohol. Han var alltid intresserad av att tillverka lite annorlunda drycker tex punsch, glögg och vin. Men detta var ej drycker till försäljning.
Vid denna tid arbetade Ragnar Nordahl i bryggeriet. Jag kommer särskilt ihåg att han på sommaren kom mycket tidigt, för att sen kunna sluta tidigt på eftermiddagen. Så redan då fanns flexibel arbetstid.
Lastbilen blev inkallad och ersattes av häst
År 1938 hade vår far köpt en ny lastbil, en Chevrolet, alldeles grön till färgen minns jag. Året efter bröt kriget ut och en chaufför blev inkallad. Då sköttes utkörningen av en man, som hette Columbus. Trots att han ej kände till trakten så väl fungerade det ändå. Men cirka 1940 tog staten bilen och lämnade i stället en häst. Så var det åter dags för Viktor Mårtensson att köra ut dryckerna med häst och vagn.
Nu var min bror Per-Göran och jag så stora, att vi kunde hjälpa till. Det blev telefonpassning men också tvättning av flaskor och etikettering av flaskorna. Flasktvättningen gjordes med maskin men flaskorna skulle flyttas mellan ett par olika maskiner. Många andra moment utfördes manuellt på den tiden.
Vår far köpte extrakt från bland annat AB Roberts i Göteborg och Saturnus i Malmö. Sen fick han själv blanda och koka ihop "saften". Dessa recept var lite hemlighetsfulla och det var mycket viktigt att det blev korrekt. Därefter skulle det hällas på flaskor. Sen var det tid att fylla på med kolsyrat vatten. Till detta och korkningen användes maskiner men etiketteringen var för hand. Flaskorna lades sedan i lådor, 50 i varje låda.
Öl från Tingsryd
Svagdricka tillverkade vi själva, men öl köptes av Tingsryds Bryggeri. Kunderna fick inte köpa hur många flaskor öl som helst. För att köpa öl måste man ha en rekvisition. Dessa rekvisitioner brukade vi hjälpa till med att skriva ut.
Ölen innehöll viss procent alkohol och fick ett tag ej förvaras i bryggeribyggnaden, utan vår far fick hyra en källare hos Hulda Thomasson, som bodde några hundra meter längre bort. Alkoholhalten i svagdrickan kontrollerades även. Några gånger om året kom en kontrollant för att kontrollera svagdrickans alkoholhalt. Svagdricka skickades också iväg på mindre flaskor för kontroll då och då.
Det var också sträng kontroll på vattnet. En civilingenjör kom ett par gånger om året för att prova vattnet. Ångpannorna skulle också provtryckas varje år. I många år var det civilingenjör Sigfrid Thyge från Malmö, som utförde den kontrollen. Även sedan han pensionerats åkte han upp några dagar. Ofta när han var förkyld ringde han. Då ville han komma upp till Arkelstorp. Luften var så bra och han blev så fort frisk.
Sålde maskiner och rättigheter till Finlands bryggeriet
Åren gick och snart blev det för mycket för vår far med både bryggeriet och musteriet. År 1949 arrenderade han ut bryggeriet till Albin Bengtsson och Folke Bengtsson. Men 1952 sålde han rättigheterna och maskinerna till Finlands Bryggeri.
Sen fortsatte han att driva musteriet fram till sin död 1960. Vår mor fortsatte tillverkningen året ut, men lade sen ner rörelsen och sålde maskinerna.
När vi ser tillbaka på allt vad våra föräldrar hann med under sin levnad, förvånar man sig över hur lugnt och fridfullt livet var. Alltid hade de tid med folk som kom. De som arbetade hos dem var också glada och pigga människor. Det var alltid tid med lite skoj och skratt.
Släkt med Sten Broman
På den tiden fanns ingen TV och ingen data. På kvällarna var vår far ibland på sammanträden. Annars hade han någon timme till att göra klart dagens arbete, räkenskaper med mera. Sen hörde han alltid på nyheterna, läste eller lyssnade på musikprogram på radion. I vår fars släkt betydde musiken mycket. I sin ungdom spelade vår far trumpet och hans tre syskon fiol, esskornett och piano. Musikaliteten kom från både faderns och moderns sida. Musikkritikern och tonsättaren Sten Broman var en nära släkting på moderns sida.
På senare år gick vår far över till att spela tvärflöjt. Toner från detta instrument fick vi njuta av under mörka höstkvällar. Då brukade vår mor lägga boken, som hon läste i, åt sidan och taga fram handarbetet eller bara sitta och lyssna.
Andra nöjen på den tiden var schack och bridge. På kortet syns det gamla bridgegänget.
Stinsen Ola Nilsson efterträddes senare av Carl Mårtensson även han järnvägstjänsteman. Fruarna bjöd bridgespelarna på god mat och dryck.
Nu är snart alla, som arbetade i bryggeriet, borta. Men ibland träffar jag bilskollärare Erik Persson från Enetorpet. Som ung pojke arbetade han i bryggeriet. När vi ibland ses på stan, stannar vi till och växlar några ord. Samtalen blir ofta om minnen från den tiden.
Tillbaka till Arkelstorps bryggeri >>>
Tillbaka till Första sidan >>>
