Grisfötter och wienerkorv på burk.

Per Gustafsson och hans fru Aina är sedan 1961 boende i Kristianstad. Per har en stor erfarenhet från livsmedelsbranschen, då han redan år 1944, som 14-åring, började arbeta i en Speceri & Husgerådsaffär i Mjölby, Östergötland. Därefter fick han anställning i ett av landets största livsmedelsföretag - Th. Winborg & Co. eller Winborgs som företagsnamnet sedan förenklades till.

Här är Pers berättelse om sitt arbete med Winborgs livsmedel - Gott i Plast - som under

många år var en viktig del av Winborgs stora sortiment.

Kom i kontakt med Winborgs
Efter ett antal år i butiken började jag söka ett annat arbete inom försäljning. I affären där jag arbetade hade jag ofta kommit i kontakt med Winborgs direktsäljare, som med sina Gott i Plast - bussar försåg affärerna med produkter. Ett i mitt tycke intressant och omväxlande arbete.

En dag fick jag reda på att ett nytt distrikt var aktuellt i Östergötland, runt min hemort. Jag sände snabbt in en ansökan, och till min glädje blev jag antagen som säljare. Året var 1957. Efter ett par veckors introduktion och samåkning med en annan säljare, började jag bearbeta min egen kundkrets. Den första tiden följde jag den resrutt som planerats, men då jag mycket väl kände till trakten letade jag upp nya kunder och lyckades på så sätt driva upp försäljningen.

På den tiden fanns mängder av butiker och idén om stormarknader låg i stora delar av landet ännu i sin linda. Winborgs sortimentet var nytt för både butiker och konsumenter och plastförpackningar låg i tiden.

Att vara direktsäljare för Winborgs färskvaror var ett arbete med flera sidor. Man var chaufför, säljare, kassör och lagerarbetare i en person. Varje säljare hade ett eget lager på sin hemort, dit varor, efter beställning, kom från fabrikerna. Sortimentet var datumstämplat med utgångsdatum, och hållbarheten var för vissa produkter mycket kort.

Sälja med förstånd
Det gällde att sälja med förstånd, att anpassa införsäljningen i relation till butikernas omsättning. Varor som gått över tiden fick återtas från butiken, vilket påverkade säljarens inkomster.

Betalningssättet i butikerna var oftast kontant och redovisning till företaget skedde varje veckoslut. Säljaren var personligen ansvarig för att kredit och debet gick ihop. Nu hade jag tur, för min hustru som var kunnig i kontorsarbete och bokföring skötte om de sistnämnda delarna, vilket innebar att jag helt kunde koncentrera mig på försäljningen, vilket gav bra resultat.

Efter ett par år som säljare fick jag ett erbjudande från företaget att börja arbeta som chef för Göteborgsregionen. Antalet Gott i Plast - distrikt på regionen var sju, varav fyra låg i Göteborg. Det kändes rätt att tacka ja och 1959 styrde vi kosan mot Göteborg. Nu började en tuff tid, konkurrensen var mycket hård, men kontakten med kunderna och säljarna utvecklades bra. Genom ett effektivt arbete lyckades vi få upp omsättningen på samtliga distrikt.

Många mässor blev det

För att få konsumenterna att bättre lära känna Winborgs produkter deltog vi regelbundet i mässor samt hade demonstrationer på butiker i Göteborg och övriga städer på regionen. En av landets största livsmedelsmässor, som hölls varje år, hette Dagens Hushåll och låg i Göteborg. Den pågick i 10 dagar och samlade massor av intresserade besökare.

Under en av de här mässdagarna kom dåvarande VD på Winborgs, Lennart Mörck, på besök. Han berättade att han var mycket imponerad av utvecklingen i Göteborgsregionen och erbjöd mig samtidigt arbete inom ledningsgruppen för Gott i Plast - försäljningen på hela landet. Arbetet omfattade även arrangemang för mässor som företaget medverkade i, samt deltagande i reklamarbete och mycket annat.

Erbjudandet var givetvis mycket lockande och 1961 flyttade jag med familjen till Skåne och jag började arbeta på Winborgs huvudkontor, som sedan 1953 låg i Kristianstad.

Tillverkningen koncentrerades till Österslöv och Mörbylånga
Winborgs fabrik i Stockholm hade nu helt avvecklats och tillverkningen koncentrerades på nya fabriker, dels i Österslöv, i närheten av Kristianstad, samt i Mörbylånga, på Öland. Orsaken till detta var att företagsledningen ville ha produktionen nära de odlingar som råvarorna kom ifrån. På Öland, där gurk- och rödbetsinläggningarna tillverkades, hade Winborgs under många år stora kontraktsodlingar och i Kivik, på Österlen, ägde företaget betydande fruktodlingar.

Vid den här tiden fanns det omkring 45 Gott i Plast - distrikt på hela landet, från Ystad i söder till Kiruna i norr. För att få en uppfattning om de olika distrikten började jag nu resa runt med säljarna vilket medförde mängder av resor. Som exempel kunde jag en tidig morgon ta bilen till Everöd för flyg till Stockholm och därifrån flyg till Luleå för att på kvällen, via bil, vara i Kiruna med en säljare. För att sedan under en veckas tid åka runt med honom på distriktet och hjälpa till med försäljningen.

150 resdagar om året

Min fru minns att jag under de första åren i Kristianstad hade omkring 150 resdagar per år vilket säkert stämmer och jag är tacksam för att hon under den här tiden tog hand om hem och barn på ett mycket bra sätt. År 1968 skedde stora förändringar för hela Winborgs. Den amerikanska livsmedelsjätten CPC/ Corn Products Company, med företag över hela världen, övertog samtliga aktier i Winborgs. CPC: s huvudkontor i Sverige, som låg i Stockholm, flyttades snabbt till Kristianstad med placering på Näsbyområdet.

I och med detta kom ett helt nytt och modernare marknadstänkande in i bilden och efter en tid började avvecklingen av Gott i Plast - organisationen. Stora delar av färskvarusortimentet togs bort och de kvarvarande artiklarna distribuerades i fortsättningen via de olika grossistskedjorna.

En helt annan historia
CPC: s nya stora säljkårer - en för butiker och en för storkök - började byggas upp och många av de tidigare Gott i Plast - säljarna anställdes som representanter. Min roll i sammanhanget ändrades nu också radikalt. Jag hade under 24 år arbetat med försäljning, både bakom och framför butiksdisken, och ville nu prova på något nytt. En möjlighet yppade sig då CPC: s ledning avsåg att bygga upp en ny promotionavdelning, med inriktat på butiksmaterial och reklam, och jag var inte sen till att tacka ja till det erbjudandet.

Men det är, för att använda Kiplings ord, en helt annan historia.