Musen kunde vält 80 kilo mjöl

2007-11-03



Bildtexter från vänster:
Sveas bror Ragnar var en sann hundvän.
Selma Göransson bär in vatten till bageriet.
Emanuel bär in mjöl för att börja baka.
Emanuel vilar armarna en stund.
Svea Hall med äldsta dottern Inga-Lill.

Samtal med Svea Hall  i hennes hem på Allögården.

Namn: Svea Hall

Bostadsort: Kristianstad

Född: 1914

Arbetsplatser: Bjärlövs bageri


Sveas far Emanuel Göransson, startade sitt bageri i Bjärlöv 1908. Han kallade det  Em. Göranssons bageri. Men bakandet startade egentligen mer än tio år tidigare med att Sveas farmor, Nilla, bakade bröd till stenhuggarna som kommit till Bjärlöv. Men 1908 hade Emanuel så mycket kunskap att han tillsammans med sin fru Selma startade ett bageri.


Började jobba som tioåring

- Redan som tioåring fick jag hjälpa till med sysslor i bageriet, berättar Svea Hall. Varje onsdag och lördag körde far och jag till torget i Kristianstad för att sälja bröd. Varje vecka hade vi även med oss en jättestor låda full med skorpor. Den var alltid tom när vi åkte hem. De första åren som jag hjälpte till körde vi alltid häst och vagn med ett skyddande tak för bröden. På vägen till Kristianstad stannade vi till vid många hus och sålde bröd. De väntade på oss, även fjärdingsman skulle ha bröd.


Tisdagen och fredagen tog Emanuel Göransson hästen och vagnen och körde till Hanaskog och Knislinge till Konsumbutikerna. Men även då såldes bröd längs med vägen till väntande kunder.


Hästen rädd för ångloken

- När vi körde till Kristianstad var det nödvändigt att leda hästen Munter över järnvägsviadukten han var nämligen rädd för ångloken. Vi kom vägen över Torsebro och Näsby. En gång vände han mitt på bron så snabbt att han välte den stora lådan med skorpor. Folk kom springande från alla håll och plockade till sig skorpor. De blev väl glada att de fick dem för vi kunde ju inte sälja dem.


Svea ler gott åt minnet.


Inför julen bakades det naturligtvis vörtbröd men i övrigt var den stora specialiteten det grova surdegsbrödet och vanliga ljusa limpor.


Stenugnen klarade hundra limpor åt gången

- Varje laddning i ugnen innehöll cirka hundra limpor och den laddades två gånger per dygn och vi sålde alltid slut på allt bröd. Vi skickade till och med på tåg till Stockholm. Kakor bakade vi bara lite grann och hade till försäljning i bageriet. Bjärlövs grova finns fortfarande, Sture Bröd tog över receptet men det blir inte lika gott som det vi bakade i stenugn, konstaterar Svea myndigt.


Två systrar Ida och Annie Gustavsson från Blekinge var bagerskor och hjälpte Emanuel med att baka. Svea minns en lustig episod när henens far hämtade en mjölsäck från lagret. Mjölsäcken vägde minst 80 kilo, tror Svea.


Mus i byxorna

- Mitt på gården skrek han högt efter Annie att hon snabbt skulle komma ut och hjälpa honom för en mus höll på att leta sig uppför hans byxben. Annie rusade ut och höll runt byxorna så inte musen kunde komma högre upp. Samtidigt försökte far balansera mjölsäcken på ryggen. Med gemensamma krafter fick den in mjölsäcken i bageriet och musen från byxbenet.


I bageriet började arbetsdagen 4.30 och när alla limporna klara för gräddning fick de två anställda flickorna gå hem.


- Men jag fick stanna kvar och hjälpa mor att tömma ugnen. Hundra limpor skulle ut och borstas av under så att ingen kol fanns kvar och sedan skulle de penslas med kokande vatten med potatismjöl. Då blev bröden så blanka och fina.


Sveas bror tog över

När Emanuel Göransson dog 1944 drev hustrun Selma bageriet vidare med hjälp av Thyra Nilsson ett år. Men då lät hon Svea och hennes bröder ta över. Ida och Annie slutade i samma veva.


- Men efter några år köpte min bror Ragnar ut oss övriga syskon och drev bageriet vidare med sin hustru Elisabeth. Då hade häst och vagn spelat ut sin roll. Nu var det bil. Varje torgdag följde jag med min bror Ragnar in till stan och sålde bröd. Nu var det lite enklare när vi hade bil.


När Svea flyttade till Allögården mötte hon gamla kunder som hade handlat bröd av henne på torget i Lilla Torg i Kristianstad och som fortfande med värme i rösten mindes Bjärlövs olka sorters bröd. Men mest det grova.


Tungt och slitigt arbete

- När jag tänker tillbaka nu förstår jag vilket slitigt och tungt arbete dåtidens bageri var, säger Svea Hall. Mor satte degen varenda kväll den första klockan 19 och den andra klockan 11 på kvällen och på morgonen var hon i bageriet klockan 4.30 med de andra för att ta hand om degen.


Leif Börje-Frid





Bildtexter från vänster:
Ida bär in vatten.
Emanuel i pumptagen.
Selma och Ragnar på torget i Kristianstad.
Ida och Annie visar upp nybakade bröd.
Selma och Ragnar på väg hem efter torghandeln.
Bröd till försäljning.

Samtliga foton är utlånade av Svea Hall

Tillbaka till Bjärlövs bageri >>>

Tillbaka till Första sidan >>>


Kommentarer
Postat av: Margaretha Göransson

Apropå Bjärlövs bageri kan jag bara bekräfta att grovbrödet var oerhört hårt att tugga men ack så gott! Selma o Emil var min farmor och farfar.1963-64 bodde jag med far och farmor ovanför bageriet där det fanns en liten lägenhet om 3 rum o kök utan toalett och badrum. Min säng stod precis ovanför ugnen och gav värme lagom till morgonen.Letar efter ev. fler foton från denna tiden.

2007-11-08 @ 18:18:40
Postat av: Kerstin Åkerlund (Svensson)

Är uppväxt i Bjärlöv och kommer mycket väl ihåg Bjärlövs bageri och det goda grova brödet. Jag jobbade mot slutet av 50-talet i en speceriafffär i Torsebro.
Vi fick alltid ta hem många bröd och lägga på "lager" då många kunder bara ville ha gammalt bröd. Minst en vecka gammalt var kravet från "gubbarna".

2008-01-06 @ 19:36:06
Postat av: Jonna

Häftigt att hitta släkthistoria på nätet som man inte visste något om. Svea är nämligen min gamlafarmor:)

/Jonna

2009-01-26 @ 21:07:48
Postat av: Anonym

Javisst e de... Annie e min farmor.. Kul när man hittar sånt här.

//Mats//

2009-04-23 @ 18:47:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback