Andelsslakteriet Långebro började så här
Svinproduktionen har av tradition varit intensiv i nordöstra Skåne. I början av 1900-talet handlade det främst om uppfödning av smågrisar som såldes vidare till bönder i mellersta Sverige och till Norrland där uppfödningen till slakt ägde rum. I samma takt som smågrisuppfödningen i dessa delar av landet ökade, minskade skåneböndernas möjligheter att sälja sina smågrisar.
På 1910-talet började exporten av bacon till England komma igång på allvar. Det blev därför naturligt för bönderna i Skåne att föda upp smågrisar "på hemmaplan". Marknaden kom att domineras av ett stort antal bönder som sålde sina slaktmogna djur till ett mindre antal privata uppköpare och slaktare som i stort sett bestämde priserna.
Snart nog visade det sig svårt att få ut tillräckligt höga priser för slaktdjuren. Det kunde mycket väl hända att bonden fick sämre betalt för slaktdjuret än vad han en gång hade betalt för smågrisen.
Mot denna bakgrund är det lätt att förstå de stora förhoppningar som ställdes till den andelssvinslaktförening som bildades i Kristianstad 1917. Tanken var att föreningen skulle köpa in slaktdjur till rättvisa priser, slakta dem och sälja köttet vidare till bästa möjliga pris. Överskottet, om det blev något, skulle betalas tillbaka till andelsinnehavarna.
1917 - 1924
Intresset för Andelsslakteriet är stort redan från början. Bönderna, som blir medlemmar genom att teckna sig för ett visst antal grisar, får skriva under en revers på 10 kr per gris. Full leveransplikt gäller.
Slakteriet på Långebro i Kristianstad börjar byggas och står klart 1918. Kapaciteten är 30 000 grisar om året och byggnotan stannar på ca 600 000 kr.
Tyvärr startar Andelsslakteriet i en tid med mycket pressad ekonomi inom lantbruket. Föreningen betalar efter slaktad vikt och kvalitet. Detta är något nytt och ett led i att förbättra böndernas villkor. Många medlemmar kan dock inte stå emot när de privata slakteriernas uppköpare kommer och erbjuder "bra priser för djuren direkt på gården".
Följden blir att slakteriet får in färre grisar än planerat. Det ekonomiska resultatet blir därför mycket dåligt och andelsinnehavarna tvingas snart lösa in sina reverser för att tillföra mer kapital.
Ytterligare försök att rädda företaget görs. Det privata slakteriet som var Andelsslakteriets främste konkurrent köps upp, dess ledare anställs som chef och betalningssystemet ändras. Men dessa åtgärder hjälper inte. Det ekonomiska resultatet är 1925 så dåligt att Andelsslakteriet träder i likvidation.
Mycket mer finns att läsa i Jubileumsskriften som finns att läsa i Minnesluckan, Regionmuseet.
Tillbaka till Scan AB >>>
