Grisfötter och wienerkorv på burk.

Samtal i Alf och Hanna Abelins hem i Färlöv, 15/2.

Namn: Alf Abelin

Bostadsort: Färlöv

Född: 1918

Arbetsplatser: Karpalunds sockerbruk

- Nu har jag blitt så gammal så jag har väl glömt det mesta, börjar Alf Abelin vårt samtal.

Alf Abelin är född i Svedala och fick sitt första jobb på Aktiebolaget Åbjörn Andersson som yngste kontorist precis när han slutat skolan.

- För mig blev det den kamerala vägen.

Efter två år bestämde Alf sig för att skaffa sig en utbildning och började 1935 på Handelsinstitutet i Helsingborg. Utbildningen var på två år.

- När jag ville komma tillbaka till Åbjörn Andersson sa han bara att min tid där var slut. Jag fick söka annat jobb. Min far var betinspektör så det blev naturligt att söka mig till betorna. Jag fick jobb som kampanjkontorist på Staffanstorps sockerbruk.

Kampanjvikariat blev fast tjänst som varade till pensionen
1938 sökte Alf sig till Karpalund som kampanjkontorist där han efter något år fick en fast tjänst som varade ända fram till pensionen.

På Karpalund fick Alf bland annat teckna kontrakt med betodlarna. Ett hektar gav ungefär 40 ton betor.

- Vi var en tre fyra stycken som for runt till bönderna och tecknade kontrakt på hur mycket betor de skulle odla. När vi var klara var det dags att göra upp leveransplaner och vilka biprodukter bönderna skulle ha med sig hem. Det var betmassa, melass och kalk till jordförbättring.

De första åren bodde Alf Abelin i ett ungkarlsrum i ovandelen av kontoret.

Månadslön på 225 kronor kändes som en rikedom
- Det var på den gamla goda tiden, förklarar Alf och ler vid minnet. När jag började på Karpalund fick jag 225 kronor i månaden. Det var bra betalt då. Jag kände mig rik.

Alf Abelins jobb var i huvudsak bokföring, planläggning av leveransplaner, inköp av förnödenheter för tillverkningen av råsocker, exempelvis kalksten från Gotland.

- Mina forna arbetskamrater försvinner en efter en. Vår gamle förrådsförvaltare Arvid Månsson dog för några veckor sedan. Han var en mycket trevlig, glad och pratsam person och vi jobbade bra ihop.

Alf Abelin återkommer ständigt till hur bra han trivdes med sitt arbete och sina arbetskamrater.

- Jag har liksom trivts med sockerbruksfolket. Särskilt Lindblad, en av disponenterna, gjorde stort intryck på mig.

På kontoret fanns det en kamrer, en kassör, ett par betinspektörer, tre kontorister och disponenten.

Disponenten hade för hög lön
- Disponenten hade en hög lön som vi andra tyckte var onödigt hög. Eftersom vi jobbade utan övertidsersättning under kampanjen fick vi som kompensation en månads semester. Det var i tider då de flesta bara var lediga fjorton dagar.

När kampanjen började kring första oktober blev det liv och rörelse på Karpalund. Inför kampanjen anställdes uppåt trehundra personer.

- Kampanjarbetare hade inga direkt kvalificerade arbetsuppgifter så alla som ville ha jobb fick i praktiken chansen. Många av kampanjarbetarna kom långväga ifrån och fick bo till en billig peng i kampanjbostäderna.

Dessa var inredda så att det gick att ha självhushållning för dem som ville spara pengar. Det fanns en husmor i varje hus som lagade mat till dem som ville ha.

- Många jobbade mycket och sparade pengar. Det fanns nog de som levde helt av betor. På sommaren gallrade de och under sommaren hackade de ogräs och på hösten kom de till Karpalund.

Betorna provtvättades
- När betorna sedan kom till Karpalund togs prov på varje lass. Dessa betor provtvättades för att se hur mycket jord det fanns. De fick avdrag i motsvarande procent som det fanns jord bland betorna.

När odlingskontrakten var klara på våren och odlarna fått sitt utsäde kunde de begära förskott på höstens betskörd.

- Många hade det nog knalt så förskottet var efterlängtat. De fick låna på framtida produktion till fem procents ränta tror jag det var. Förskottet drogs av när betleveranserna var klara.

Om det då var en dålig höst för betorna, för mycket solsken och för lite regn. Eller tvärtom. Kunde det bli dåliga skördar.

- Då var det synd om de som bett om förskott. Skulden fick då stå kvar till nästa år. Det gjorde ont att ibland se en bonde med gråten i halsen tippa i en ynklig last som inte skulle täcka det förskott han fått. De kalla vintrarna på 40-talet var besvärliga för bönderna. Om de hade för många frusna betor i lasten fick de ta tillbaka dem. Med alltför många frusna betor i lasten gick det inte att göra socker av dem.

Efter kampanjen blev det bokslutsarbete

När kampanjen var över med långa och många arbetsdagar även för en kamrer, vidtog bokslutsarbete för Alf Abelin.

- Den skulle vara klar till 30 april och skickas till Sockerbolaget i Malmö.

Betorna var betydelsefulla inte bara för bönderna och sockerbruken.

- Många familjer hade ett par tunnland betor som de både gallrade, hackade och tog upp. Oftast var det kvinnorna som på så sätt drygade ut hushållskassan.

Efter mer än 40 år på Karpalund slutade Alf Abelin 1983 då han blev folkpensionär.
Leif Börje-Frid

Tillbaka till Karpalund >>>

Tillbaka till Första sidan >>>