48 år i bryggeriers tjänst

2008-04-23

Samtal med Åke Nilsson, i hans och hustrun Gretas hem 18/2 2008.


Namn: Åke Nilsson

Bostadsort: Kristianstad

Född: 1932

Arbetsplatser: Finlands Bryggeriet, Skånebryggerier.


Sommaren 1949 var Åke Nilsson arbetslös. En dag stötte han på en gammal skolkamrat som några veckor tidigare också varit arbetslös.


- Han berättade att han bara gått in på Finlandsbryggeriet och frågat om det fanns jobb och det fanns det. Han fick börja meddetsamma. Jag cyklade direkt till bryggeriet och frågade om det fanns jobb för mig. Kom igen om 14 dagar så har vi jobb till dig, sa disponent Gustav Rosander.


Fjorton dagar senare cyklade Åke till bryggeriet igen. Nu fanns det jobb.


- Kom på måndag så får du börja då. Så lätt var det då. Måndagen den 9 maj 1949 började jag jobba. De frågade inte hur gammal jag var. Jag fick börja på lastbryggan. Backarna med läsk och öl kom på ett transportband genom en lucka i väggen. Det var bara att hugga i och lasta backarna med femtio flaskor i.


Skulle få lägre lön

När lönen skulle betalas ut frågade de Åke om skattsedel och hur gammal han var.


- Sexton, svarade jag, om några veckor fyller jag sjutton. Då ville de ge mig lägre lön. Men jag stod på mig och sa att jag gjort en vuxens jobb och skulle ha en vuxens lön. Jag fick 96 kronor i veckan precis som de vuxna.


När bilarna var lastade och de kört iväg fanns det många andra jobb på bryggeriet. När Åke började fanns det inte längre någon som körde med häst och vagn.


- Fanns det inget annat att göra blev jag skickad att sortera flaskor. Backarna som kom tillbaka från kunderna var blandade vita och bruna. Det var en stående order för den som var utan något jobb. 


- En period skulle vi krossa de gamla knubbaflaskorna. De var inte längre med i produktionen.


Efterhand byttes de gamla stora 50-flaskorsbackarna ut.


- Jag kommer inte riktigt ihåg men jag tror det var 1951 - 52 som de byttes ut mot nya moderna backar som bara innehöll 25 flaskor. Jag tror det var en arbetsmiljöfråga. De gamla backarna var tunga att lasta och lossa.


Vikarierade på olika arbetsställen

Åren från 1949 och fram till 1959 vikarierade Åke på nästan alla olika arbetsplatser som fanns på bryggeriet. Han körde även läskmaskinen och fick rycka in och brygga öl.


- Som tur var aldrig i jästkällaren där var så rått, bara 7 - 8 grader varmt. 1959 fick jag börja följa med i drickabilarna för att lära mig alla drickarundor.


En av drickakörarna blev sjuk i november 1960 och eftersom Åke lärt sig rundorna fick han hoppa in.


- Jag fick ta över hans runda som gick inom gamla stan. Då fanns massor med affärer, restauranger och privata kunder som ville ha något att dricka.


Drickakörarna sålde direkt från bilen. Varje chaufför beställde vad han trodde sig behöva för dagen. All ilastning skedde under lastledaren, lagerchef John Lijleblads ledning.


Finlandsbryggeriet läggs ned

- När jag började som drickakörare sålde vi fortfarande till privatpersoner i deras hem men privatförsäljningen slutade vi med 1961. Jag körde dricka ända till 1994. Under tiden hade fyra rundor blivit två. På eftermiddagen körde vi tillbaka till bryggeriet för att komplettera.


1963 läggs Finlandsbryggeriet ned och blir enbart ett nederlag där öl och lemonad kördes från Malmö för att efterhand köras ut till kunderna.

- 1965 blir det helt nya lokaler för nederlag ute på Vilan mittemot Hvilans mekaniska. När Finlandsbryggeriet lades ner 1963  köptes bryggerilokalerna av kommunen som rev och Skanska byggde höghus. De som i dag kallas Finlandshusen, berättar Åke och fortsätter:


Jobbet som drickakörare förändrades

- På 80-talet förändrades jobbet radikalt. Vi bara körde runt och levererade det som såldes in av de som jobbade på kontoret eller som vi sa förhandsorder. Jobbet blev tråkigare för vi hade inte längre samma kundkontakt. Tidigare kunde jag komma till en kund och fråga vad han ville ha och ofta fick jag svaret "det ser du själv". Allt detta försvann.


Nederlaget på Vilan lades ner 1994 och allt flyttade till Malmö.


- Jag hade tre år kvar till pensionen och skulle få en Prippspension för att jag varit anställd så länge. Men då skulle fler kräva det. Så det ordnades att jag fick nybörjarlön utan krav på att jag skulle arbeta.


Efter 48 år som anställd inom bryggerinäringen har Åke massor av andra minnen.


- Jag minns tydligt den första Volvon, som hette "Snabbe". Den hade nedbyggt flak och den var lätt att jobba från. När vi lastade på morgonen hade vi en strategi att det mest värdefulla skulle stå i mitten för att ingen skulle komma åt det för lätt. Jag fick långt senare veta att skolungdomar hade som sport att försöka stjäla läsk utan att vi drickakörare såg det. Det erkände en grabb som jobbade som hips i en affär som jag levererade till.


Mälteriet lades ned under kriget

Finlandsbryggeriet hade haft eget mälteri men det lades ned under kriget, det andra världskriget.


- Runt 1955 startade bryggmästare Rosander åter mälteriet. Vi hade tre maltvindar där malten tillreddes. Tidigare hade jag hämtat malt från mälteriet i Klippan som ju tillhörde Skånebryggerier. Ibland fick jag även köra till Västra Vrams bryggeri och leverera öl. Det var en stor glädje att för några timmar komma ut på vägarna.


När Åke började jobba 1949 kom bryggmästaren och frågade vad han ville ha som tjänstedricka.


- Vi hade tre dagdricka och fick välja om vi ville ha öl eller lemonad. Jag var ung och ville visa mig stor så jag tog öl fast jag egentligen inte tyckte om det. Men ganska snabbt ändrade jag mig till 2 lemonad och en öl.


Leif Börje-Frid

Tillbaka till Finlands Bryggeriet >>>

Tillbaka till Första sidan >>>

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback