Allmänt om tobaksbruk
2008-04-11
Från Kulturens årsbok, 1938. Ur tobakens historia, av Sven T Kjellberg:
"Då den nya världens många påfund jämföras med den gamlas enfaldighet, har man skäl att fägna sig åt rätt mycket; men så är ock åtskilligt, som vi hava fått lära, till mera skada än gagn. De gamle kände varken brännvin, te, kaffe eller specerier, ja, icke en gång sockret, som nu är förnämsta kryddan på all mat och på vilken våra hushåll använda stora penningar: att förtiga tobaken, som gått längre och vidare än något av de förra, så att redan knappt något folkslag i världen är så belevat, och intet så vilt, som icke vet av tobaksrökning. Ingen kan neka, att ju Amerika var det största fynd, som någonsin blivit upptäckt; men av allt vad som fanns i denna nya världen, har ingenting blivit till så allmänt bruk som tobaken, denna nya världens eget alster."
Så inleder Carl von Linné ett tal som han höll i Vetenskapsakademien år 1753.
Vidare får vi veta ur Kulturens årsbok:
- ... I vissa trakter invirades de torkade bladen i ett majsblad eller ett täckblad av mjuk bark, varefter man tände eld i ena ändan av rullen och sög in röken genom den andra. På andra håll satte man eld på bladen och drog in röken i näsan med hjälp av ett rör, vars gaffelformiga del stacks in i näsborrarna, eller använde sig av grässtrån. Både rullen och dessa rör eller strån kallades av infödingarna tabacos. Tobak är sålunda icke det ursprungliga namnet på växten, som innehåller dessa narkotiska egenskaper, utan på de redskap man nyttjade vid rökningen.
- Engelsmännen voro de första, som på allvar slogo sig på tobaksrökningen.
- 1637, det första år, från vilket några siffror föreligga, infördes 1. 714 skålpund tobak och 892 dussin tobakspipor till Sverige. Lustigt nog härstammar den äldsta hittills kända uppgiften om tobaksrökande från studentkretsar. 1629 blev några studenter ådömda till carcer, d. v. s. fängelse, för slagsmål, som uppstått av den grund, att en i laget icke ville röka.
- År 1741 beslöt regeringen utfärda 'Förbud emot tobaksrökandet av ungt folk, under 21 år'. Det kan vara av intresse att taga del av huru detta förbud motiverades. 'Som förfarenheten visar, det icke allenast svåra olyckor och eldsskador sig ofta tilldragit genom tobakseldens vårdslösa handhavande, utan ock att ungdomen utav förvett och oförstånd medelst tobaksrökande förskämt hälsan och förtärt mera än de varit i stånd att förtjäna till föda, underhåll och nödigt behov, vilket de vid mognare ålder med skada måste ångra; så har kongl. maj:t uppå riksens ständers föreställning här med velat förordna, det all ungdom i gemen, av vad stånd den vara må, vara förbudit att röka tobak vid 2 daler silvermynts plikt för varje gång.'
- Några år därefter pålade staten en särskild 'Consumtionsaccis' för nyttjande av rök- och snustobak och delade upp folket i fyra grupper efter förmögenhet. Högsta avgiften betalade adel, präster, ståndspersoner och borgare i större städer, vilka erlade en daler silvermynt om året för rätten att röka och 16 öre för att snusa. Lägsta avgiften, 4 öre, erlade allmoge, drängar, bruks- och arbetsfolk på landet.
- År 1771 är k. maj:t nog chevaleresk att utfärda en kungörelse att 'Qwinnokönet' ej behövde erlägga någon tobaksavgift."
Ja, det finns massor med läsning så jag rekommenderar ett besök på bibliotek eller i Minnesluckan på regionmuseet för att läsa hela essän om tobakens historia.
Leif
Litteraturtips:
Kulturens årsbok, 1938.
Lilla Paris, Gunnar Lindbom, 1980. Minnesskrift utgiven med anledning av Svenska Tobaksmonopolets tjugofemåriga verksamhet, 1915 - 1940, Stockholm, 1940. Tobaksdoft, minnen och mångfald - Tobakslador i Skåne 2006, Mattias Burman, Ann-Christine Ernstedt och Åsa Jakobsson
"Då den nya världens många påfund jämföras med den gamlas enfaldighet, har man skäl att fägna sig åt rätt mycket; men så är ock åtskilligt, som vi hava fått lära, till mera skada än gagn. De gamle kände varken brännvin, te, kaffe eller specerier, ja, icke en gång sockret, som nu är förnämsta kryddan på all mat och på vilken våra hushåll använda stora penningar: att förtiga tobaken, som gått längre och vidare än något av de förra, så att redan knappt något folkslag i världen är så belevat, och intet så vilt, som icke vet av tobaksrökning. Ingen kan neka, att ju Amerika var det största fynd, som någonsin blivit upptäckt; men av allt vad som fanns i denna nya världen, har ingenting blivit till så allmänt bruk som tobaken, denna nya världens eget alster."
Så inleder Carl von Linné ett tal som han höll i Vetenskapsakademien år 1753.
Vidare får vi veta ur Kulturens årsbok:
- ... I vissa trakter invirades de torkade bladen i ett majsblad eller ett täckblad av mjuk bark, varefter man tände eld i ena ändan av rullen och sög in röken genom den andra. På andra håll satte man eld på bladen och drog in röken i näsan med hjälp av ett rör, vars gaffelformiga del stacks in i näsborrarna, eller använde sig av grässtrån. Både rullen och dessa rör eller strån kallades av infödingarna tabacos. Tobak är sålunda icke det ursprungliga namnet på växten, som innehåller dessa narkotiska egenskaper, utan på de redskap man nyttjade vid rökningen.
- Engelsmännen voro de första, som på allvar slogo sig på tobaksrökningen.
- 1637, det första år, från vilket några siffror föreligga, infördes 1. 714 skålpund tobak och 892 dussin tobakspipor till Sverige. Lustigt nog härstammar den äldsta hittills kända uppgiften om tobaksrökande från studentkretsar. 1629 blev några studenter ådömda till carcer, d. v. s. fängelse, för slagsmål, som uppstått av den grund, att en i laget icke ville röka.
- År 1741 beslöt regeringen utfärda 'Förbud emot tobaksrökandet av ungt folk, under 21 år'. Det kan vara av intresse att taga del av huru detta förbud motiverades. 'Som förfarenheten visar, det icke allenast svåra olyckor och eldsskador sig ofta tilldragit genom tobakseldens vårdslösa handhavande, utan ock att ungdomen utav förvett och oförstånd medelst tobaksrökande förskämt hälsan och förtärt mera än de varit i stånd att förtjäna till föda, underhåll och nödigt behov, vilket de vid mognare ålder med skada måste ångra; så har kongl. maj:t uppå riksens ständers föreställning här med velat förordna, det all ungdom i gemen, av vad stånd den vara må, vara förbudit att röka tobak vid 2 daler silvermynts plikt för varje gång.'
- Några år därefter pålade staten en särskild 'Consumtionsaccis' för nyttjande av rök- och snustobak och delade upp folket i fyra grupper efter förmögenhet. Högsta avgiften betalade adel, präster, ståndspersoner och borgare i större städer, vilka erlade en daler silvermynt om året för rätten att röka och 16 öre för att snusa. Lägsta avgiften, 4 öre, erlade allmoge, drängar, bruks- och arbetsfolk på landet.
- År 1771 är k. maj:t nog chevaleresk att utfärda en kungörelse att 'Qwinnokönet' ej behövde erlägga någon tobaksavgift."
Ja, det finns massor med läsning så jag rekommenderar ett besök på bibliotek eller i Minnesluckan på regionmuseet för att läsa hela essän om tobakens historia.
Leif
Litteraturtips:
Kulturens årsbok, 1938.
Lilla Paris, Gunnar Lindbom, 1980. Minnesskrift utgiven med anledning av Svenska Tobaksmonopolets tjugofemåriga verksamhet, 1915 - 1940, Stockholm, 1940. Tobaksdoft, minnen och mångfald - Tobakslador i Skåne 2006, Mattias Burman, Ann-Christine Ernstedt och Åsa Jakobsson
Kommentarer
Trackback
