Grisfötter och wienerkorv på burk.

Bo Karlssons berättelse är illustrerad med ett antal facksimil ur hans egna klippböcker. Ovanstående bild är från Norra Skåne 7 juli 1990.


Bo Karlssons personliga berättelse om sin yrkesbana inom mejerinäringen

Namn: Bo Karlsson
Bostadsort: Kristianstad
Född: 1937

Arbetsplatser: Kört mjölk med häst och vagn till gårdsmejeriet i Ryningsnäs,   Mörlunda Andelsmejeriförening, Hultsfreds Mejeri,   Eksjö Mejeri,   Malmö Mejeriförening,   Lidhults Mejeri,   Svenska Mejeriernas Riksförening Stockholm (SMR),    Skånemejeriers Huvudkontor Malmö,   Skånemejerier Kristianstad.

Foto: Regionmuseet

Spotta ej på golvet
Jag började min mejeribana då det fanns emaljerade skyltar på väggarna i mejerierna där det stod  "Jämlikt 8§ mejeristadgan är tobaksrökning och spottning förbjuden inom mejerilokalerna". Under åren 1974 - 1997 var jag chef för Skånemejeriers ostproduktion och tekniska utveckling inom ostproduktionen.

I samband med Skånemejeriers fusioner och köp blev det verksamhet på följande platser: Kristianstad ysteriet och tidigare Riksosts lager och bitningscentral i Kristianstad, ysteriet i Hörby, Ostgrossisten lager och bitningscentral Patur i Motala, mejeriet i Ljungby, ysteriet i Åstorp och ysterierna i Polen i Tychowo och Gos`cino. Köpet av ostgrossisten Patur i Motala och ysteriet i Åstorp för att avvecklas. Det förstnämnda Patur överfördes till dåvarande Skånemejeriers lagercentral och bitningscentral i Kristianstad och ysteriet i Åstorp till Skånemejerier i Hörby.

Bygg världens modernaste ysteri

Under tre år arbetade jag som produktutvecklare på Skånemejerier och var stationerad på Skånemejeriers huvudkontor i Malmö. En eftermiddag 1974 kom dåvarande VD för Skånemejerier - Einar Helgegren- in på mitt på kontorsrum och sa: "Du skall omgående flytta till Kristianstad och efterträda disponent Helmer Karlsson och bli chef för mejerierna i Kristianstad och Hässleholm dessutom får du fem år på dig att bygga upp världens modernaste ysteri i Kristianstad."

Min mejeribana startade tidigt

Mina föräldrar arrenderade torpställen på det första hade de fyra kor en gris en häst och en fölunge. Torpstället hette Mosseberg och låg cirka 30 kilometer från Oskarsham där föddes jag oktober månad 1937.  De flyttade till större och större torpställen, Hedvigsborg och Kvillemåla. Som 10-åring körde jag mjölken med häst och vagn till mejeriet i Ryningsnäs det var min första kontakt med mejerier. 1950 flyttade mina föräldrar till Mörlunda där vi bodde under tre år.

Som 14-åring fick jag då arbete på Bergs sågverk. Ett rykte kom ut att grannens son som arbetade på mejeriet skulle sluta så jag kontaktade mejeriföreståndaren  Sam Almgren (En riktig skåning) men ryktet var inte sant. Men efter någon månad stod mejeriföreståndaren vid vägen och stoppade mig när jag cyklade hem från Bergs sågverk och sa att nu är det en plats ledig.( Jag förstod aldrig vad hans skånska fru sa).

Jag började på mejeriet efter en vecka den 20/11 1952 och slutade 31/10 1954 därför att mina föräldrar bestämde sig för att flytta till Hultsfred. Jag ville själv stanna i Mörlunda men som 17-åring ansåg de att det var inte lämpligt så det var bara flytta med.

Bildtext, bilden nere till höger: Bo Karlsson i unga år på Hultsfreds mejeri kapslar flaskmjölken.

Bogserade vedkapen från bagageluckan
Jag gick arbetslös i Hultsfred under en kortare tid sedan fick jag anställning på mejeriet i Hultsfred 11/12 1954 där jag slutade 30/9 1960. Under tiden jag bodde i Hultsfred hjälpte jag en arbetskamrat som hade en vedkap vi åkte runt till villaägare och kapade ved han tog 2,50 kronor per kubikmeter och jag fick 50 öre per kubikmeter. Bogseringen av vedkapen gick till så att ägaren till vedkapen satt i bagagerummet i min bil och höll i stången till vedkapen.

En annan arbetskamrat och jag på mejeriet i Hultsfred arbetade också på eftermiddagarna åt Hultsfreds kommun. Kommunen planerade ett mycket stort bostadsområde där vi gick på de tilltänkta gatorna och slog ner långa järnspett tills vi kom till bergrunden eller stora stenar och noterade djupet på utsatta punkter.

God vän med smörmästaren
Under min tid på mejeriet i Hultsfred upphörde mejeriet i Vena och dess mejeriföreståndare Yngve Blomqvist blev smörmästare på mejeriet i Hultsfred. Av någon anledning blev vi mycket goda vänner och under sommartid åkte vi ofta på eftermiddagen i hans Mercedes till hans sommarstuga. Detta påverkade mig så att jag har haft Mercedes i över 45 år ja under de senaste 20 åren två stycken och även vår dotter har en Mercedes vår son har tjänstebil ibland en Mercedes.

En dag då jag stod och paketerade smör sa jag till Yngve Blomqvist att jag också skulle bli mejeriföreståndare. Yngves svar var att mejeriföreståndare kan du aldrig bli. Det var ett intressant svar och av de som tidigare sagt, och även efter, "att det går inte" har det alltid blivit en utmaning för mig.

Övertalades till utbildning
På den tiden fanns det mejerikonsulenter som besökte mejerierna för att kontrollera att mejeriföreståndarna uppfyllde de krav som ställdes på dem. Dessa mejerikonsulenter hade vid sina besök försökt övertala mig att utbilda mig inom mejeriindustrin så jag visste hur jag skulle gå till väga. Kravet var att ha praktikplatser från bondgård och samtliga produktområden i mejeriindustrin. Jag tänkte kanske 5 minuter sedan gick jag och ringde Elevcentralen på Svenska Mejeriernas Riksförening i Stockholm och begärde en elevplats på ett osttillverkande mejeri.

Frågan från Elevcentralen var, "var vill du börja", mitt svar det spelar ingen roll var i Sverige. De blev mycket förvånade. Efter en vecka började jag på mejeriet Eksjö för att fullgöra min ostpraktik under 9 månader. Övrig praktik inom produktgrupperna hade jag klarat av under min tid som mejeriarbetare utom smörtillverkning som jag gjorde på mejeriet i Malmö.

Dessa elevmejerier måste då vara godkända för elevutbildning av Kungl. Lantbruksstyrelsen.

Första utmaningen realexamen

Nu kom första utmaningen det krävdes realexamen för att komma in på mejeriutbildningen i Alnarp. Jag hade under åren läst på Hermods och sökte till Hvilans Folkhögskola där man kunde tenta in. Jag tog realexamen på vinterkursen 1961 -1962 och slutade den 28 april 1962.

Rektorn "Snuffe" försökte att övertala mig att fortsätta och ta studenten på Hvilans Folkhögskola och sa bland annat. att du ser att mejerier läggs bara ner det är ingen framtid för dig. Min praktik i smörtillverkning gjorde jag på mejeriet i Malmö under tiden 2/5 1962 till den 7/7 1962.

Jag hade min utmaning mot Yngve Blomqvist och sökte till mejeriutbildningen i Alnarp. Jag började på Alnarps Mejeriskola den 9 juli 1962 och slutade 6 juli 1963. Mitt mål var att ha stora A i alla ämnen där betyg sattes vilket jag klarade. För att få tag på lite pengar under tiden i Alnarp gick en kamrat och jag upp klockan 2 på nätterna och gallrade betor till klockan 7 på morgonen. Jag tillverkade också smör vissa helger på Malmömejeriet.

I slutet av utbildningen i Alnarp fick jag erbjudande att bli Mejeriföreståndare på mejeriet i Örkelljunga. Jag besökte mejeriet och träffade ordföranden för mejeriet. Mitt beslut blev att detta mejeri hade ingen framtid och jag tackade nej att bli mejeriföreståndare.

Ostmästare i Lidhult

På den tiden hade mejeriindustrin en egen tidskrift där bland annat lediga jobb annonserades. Det fanns en ledig ostmästarebefattning i Lidhult (i Småland nära gränsen till Halland). Jag fick jobbet som ostmästare och började där 15/7 1963. Efter en månad kom mejeriföreståndaren Erik Karlsson tidigt en morgon och gav mig löneförhöjning.  
 

Erik Karlsson blev under min tid i Lidhult även disponent för mejeriet i Ljungby och mejeriet i Lidhult lades senare ner och gick upp i mejeriet i Ljungby. Under min första tid i Kristianstad blev jag erbjuden att överta chefskapet för mejeriet i Ljungby, jag träffade deras styrelse men tackade nej.

SMR bestämde allt

Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) var en organisation i Stockholm som höll greppet över samtliga mejerier i Sverige. De bestämde allt. I mejeritidningen kom en annons att de sökte en assisten till SMR:s produkttekniska avdelning i Stockholm. Jag sökte tjänsten men hade ingen större tanke på att jag skulle få jobbet när de informerade mig att det var över 70 personer som sökt. Men jag fick jobbet och började där den 1/8 1965.

Jag var nästan alltid på resa med bil, tåg och flyg i Sverige och Europa även i USA under tre veckor där jag hann att besöka 29 osttillverkande mejerier. Jag reste ofta tillsammans med agronom Kristian Joost som också var anställd på SMR. Han var estländare och hade rymt från det sovjetiska imperiet i en gammal båt som han och andra agronomer reparerade upp under nätterna. Vi trivdes mycket bra tillsammans.

Rädda att bli kidnappade
Dessa estniska agronomer hade telefonkontakt med varandra varje dag klockan 12 om inte någon svarade blev de mycket rädda därför att de hade inte fått avsäga sig det ryska medborgarskapet. Det hände någon gång i Europa att vi rusade från en restaurang därför att Kristian Joost såg någon misstänkt person. En dag fick de meddelande från ryska ambassaden i Stockholm att de var välkomna dit att säga upp sitt Ryska medborgarskap men de vågade inte gå till ambassaden för de var övertygade om att detta var en fälla och att de skulle sändas till Ryssland.

Jag var också lärare inom osttillverkning på mejeriarbetarekurser. I korthet var mitt uppdrag att förbättra ostutbytet från mjölken, ny maskinteknik och därmed rationaliseringar samt deltaga vid nystart av ysterier och uppdrag för maskintillverkarna Alfa Laval och Wedholms i Europa.

Löste problem vid ysteriet i Falkenberg
Jag var bland annat med för att lösa problem vid igångkörningen av det stora ysteriet i Falkenberg. Alfa Laval hade utvecklat en separator som skulle lösa problemet att små ostpartiklar i vasslen inte fastnade i separatorns skålsats. Efter bara 10 minuters separering hade återvinningen av fett minskat och efter 30 minuter var det helt stopp. 0,2 - 0,4 procent av ystmjölkens fett fanns i vasslen så därför var det stora pengar att spara om vasslen kunde separeras och fettet kunde återinblandas på nytt i ystmjölken.

Jag bad verkstadschefen att skaffa ett långsmalt kar och i änden på detta montera en plåt där överdelen var vikt i 90 grader vinkel. Vasslen pumpades in i karets borttre ända och rann mot den vinklade plåten där ca 10 mm av ovanskiktet på vasslen rann ur karet och ostslammet sjönk till karets botten.

En lösning fanns i Belgien

"Uppfinningen" fungerade till 100 procent, allt fett i vasslen kunde tas till vara och ostslammet pressas till ost. Men jag ansåg att detta var ingen lösning för framtiden och började söka efter annan typ av teknik. Vid ett besök i Belgien på ett icke mejeriföretag fick jag syn på en typ vibratorsil som de använde i sin produktion. Jag kontaktade tillverkaren och fick honom intresserad att utveckla silen så att den passade till vassle. Resultat blev mycket lyckat och första silen monterades på ysteriet i Kristianstad. Företaget fick en bra försäljning i Sverige och andra ysterier i utlandet.Senare fick jag förfrågan från företaget om jag kunde tänka mig att hjälpa till sälja in silen i Polen och Baltstaterna. Jag tackade nej till erbjudandet.

Efter 2 år med placering i Stockholm begärde jag förflyttning till SMR:s kontor i Malmö beroende på att min fru och barn bodde i Klippan i Skåne. En av mina kompisar på SMR och jag bestämde oss för att vi skulle sluta på SMR den 31/12 1968 vilket vi höll.

 

Bildtext från vänster: Från Kristianstadsbladet 26 september, 1988, reportage från ostmässa i Skara.
Bo Karlsson visar upp en av de ostar han själv skapat, Bon Appétit.

Utvecklade Bon Appétit
Min tidigare chef på SMR i Stockholm hade börjat som produktteknisk chef på Skånemejerier så det var han som ställde frågan till mig om jag kunde tänka mig att börja på Skånemejerier. Jag började på Skånemejeriers huvudkontor i Malmö den 3 januari 1969 som ansvarig för kvalité - och produktutvecklig på Skånemejeriers fyra ysterier. Han gav mig ett år att utveckla en ny dessertost som döptes till Bon Appétit och exporterades även till Norge och Polen. Men tyvärr bestämde senare den nya ledningen för Skånemejerier att denna produktion skulle läggas ner.

Under tiden på huvudkontoret läste jag under ett år på kvällar och helger en livsmedelskurs på Lunds Tekniska Högskola.

En eftermiddag i början på mars månad 1974 kom dåvarande VD Einar Helgegren på  Skånemejerier in på mitt kontorsrum och gav en order att, "nu skall du flytta till Kristianstad och du har fem år på dig att bygga världens modernaste mejeri. Sedan skall du komma tillbaka till huvudkontoret för nya uppdrag."

Nu blev jag äntligen mejeriföreståndare
Vi hade nu flyttat familjen till Löddeköpinge utanför Malmö och bott där i cirka fyra år och efter att bott i radhus under två år byggde vi en villa många tårar föll från min fru när jag glad i hågen kom hem och sa att måste vi flytta till Kristianstad.

Jag flyttade till Kristianstad efter fyra dagar och efterträdde disponent Helmer Karlsson som var chef för mejeriet i Kristianstad och Hässleholm. Där fick Yngve Blomqvist, jag blev mejeriföreståndare för två mejerier på en gång, Men tyvärr hade Yngve dött så jag fick aldrig bevisa för honom att jag kunde bli mejeriföreståndare.

Bildtext, från SST, 18 septmebr 1979: Här ska "födas" en ost på 13 kg var tjugoandra sekund, när ysteriet är i full drift, berättar disponent Bo Karlsson. I fonden en hel glasvägg där de som jobbar i ysteriet kan titta ut men ingen utifrån kan se in. Så småningom ska folket få en spegeldamm framför fönsterväggen också. Bild Claes Dahlqvist.

Med det nätverk och kunskap jag fått på min tid på SMR startade jag projektet att bygga världens modernaste ysteri. Det gällde att rationalisera tillverkningen och ta bort allt manuellt arbete och den metod som använts under flera hundra år.

En enkel beskrivning av den manuellt styrda ystningsprocessen:

1.   Att pastörisera mjölken.

2.   Att fylla rätt mängd mjölk i ostkaret.

3.   Att värma mjölken i ostkaret till rätt löpläggningstemperatur

4.   Tillsats av löpe, kalciumklorid och salpeter.

5.   Efter cirka 30 minuter kolla att mjölken koagulerat och bryta  koaglet manuellt genom att föra ett nätgaller och dra det genom koaglet i olika riktningar.

6.   Att manuellt sköta alla tider för förrörning, mellanrörning och efterrörning samt rörverktygens hastighet, tillsättning av vatten för att reglera surhetsgraden, avtappning av vassle vid tre tillfällen samt att höja temperaturen vid tre tillfällen under processen.

7.   Att manuellt fånga upp ostmassan i håvar eller att pumpa ostmassa och vassle över en vibratorsil till ostformar med linneduk som sedan lyftes in i pressar 5 - 6 i höjd.

8.   Att under presstiden som var cirka 17 timmar manuellt ta ut osten från pressen ta av form och linneduk, vända osten och på med linneduk och formen igen och i pressen igen, detta utfördes tre gånger under dessa 17 timmar.

9.   Att manuellt stämpla varje ost med mejerinummer, tillverkningsdatum och fetthalt.

10. Att mycket manuellt analysera osten i mejeriets laboratorium.

11. Att på vagnar köra osten till saltlakebassänger och manuellt "snurra osten tre gånger under det dygn den låg i saltlaken.

12.  Att på vagn transportera osten till färskostlagret där ost och hyllor som osten låg på skulle vändas manuellt varje dag under tre veckor.

13. Att manuellt köra osten till mognadslagret där osten låg cirka tre månader. Att manuellt antimögelbehandla osten.

14. Att var eller varannan vecka manuellt doppa osten i paraffin.

15. Innan osten fick säljas kom en inspektör från KMÄ (Kontrollanstalten för Mejeriprodukter och Ägg). Ystningarna blev då antingen godkända för runmärket eller underkända.

16. Till slut manuell utlastning av osten.

17. För dessa människor som arbetade i ysteriet var det ett mycket slitsamt arbete.

18. Från varje ystning som var runmärkt kallade KMÄ senare in en ost till KMÄ:s kontrollanstalt för ytterligare en kvalitetsbedömning. Bedömningsnämnden bestod av tre auktoriserade bedömare (Jag hade klarat certifikatet och satt med som bedömare). Fyra egenskaper bedömdes, det var yta, textur, konsistens samt lukt och smak. Poängskalan var från ett till fem poäng. Beroende på poängkombinationen mellan poäng tre till fem fick mejeriet ett extra tillägg per kilo per ystning.

19.    Att förbättra kvalité på biprodukten vassle och marknadsföra vasslen som ett foder till grisar.

Bildtext från Tidningen Land, 20 novemner 1981: I det toppmoderna ysteriet arbetar endast fyra personer per skift. (Vid manuell drift skulle det behövas 74). Från övervåningen har disponent Bo Karlsson fin uppsikt över osttilverkningen.

Nu skulle ostillverkning moderniseras

Mitt uppdrag var att utveckla världen modernaste ysteri och då var det viktigt att använda datatekniken att bevaka tillverkningsprocessen samt att ifrågasätta allt som var tradition sen flera hundra år. Inte en mänsklig hand skulle vidröra osten under hela processen. En del av ägarna till Skånemejerier och mejeristerna sa "det går inte". Och då måste jag visa att det går.

En ystningstank utvecklades tillsammans med Alfa Laval som gav betydligt bättre utbyte av mjölkens beståndsdelar till ost.

Paraffinet ersattes med vax. Bismaken och torkranden i ostskorpan försvann och ostens konsistens och smak blev bättre. Lagersvinnet, huvudsakligen vattenavdunstning, minskade med cirka 3 procent.

Nedan beskrivs i punktform förändringen:

1. Dataprogram utvecklades som skötte alla delprocesser fram till att osten

lämnade färskostlagret. Det var inte så att datorn visste hur den skulle tillverka ost det var ostmästaren som talade om vad datorn skulle göra. Ystningsprocessen måste ständigt förändras beroende på årstid och mjölkråvarans beskaffenhet.

2. Det tog tre år att utveckla en plastform för pressning av osten utan duk och vändning tillsammans med Laude plastfabrik i Holland. Resultatet blev att ingen manuell hantering behövdes. Presstiden minskades från 17 timmar till 2 timmar formarna tömdes utan en mänsklig insats, osten gick till saltlakebassängerna och de tömda formarna och locken gick till en diskmaskin och åter till formningsmaskinen för att fyllas på nytt.

3. En formningsmaskin till att fylla ostformarna vidareutvecklades tillsammans med ett verkstadsföretag i Holland.

4. Osten stämplades automatiskt på bandet till saltlakebassängerna. Osten transporterandes på band till saltlakebassängerna. I stället för manuell vändning i bassängerna var det datorstyrda rullar som enligt dataprogram doppade osten i laken. Från saltlakebassängerna gick osten på transportband till färskostlagret där den automatiskt lades på hyllor som sedan via dators hjälp varje dag vände både ost och hyllor. Färskostlagret utvecklades tillsammans med Van den Elten.

5 Antimögelbehandlingen av osten togs bort samt kalcuimklorid och tillsatsen av salpeter i vasslen minimerades.

6. Osten gick på transportband till mognadslagret där den automatiskt lades på hyllor i containrar. En truck transporterade ostställen till och ifrån de två obemannade vaxningsmaskinerna och intervallerna mellan doppningar kunde utökas till var sjätte vecka. Den automatiska doppningen av ost utvecklades av Hanséns verkstäder AB i Kristianstad (Dåvarande ägare Nils Hansén). Utvecklingen av det speciella vaxet gjordes i samarbete med Danske Voxefabrik (Ib Branderup).

7. Analyser av ostens sammansättning utföres nu helautomatiskt med analysmaskin. Ja, alla manuella ingrepp i beskrivningen av den gamla tekniken från punkt 1 till punkt 14 automatiserades.

Ingen mänsklig hand rör osten fram till och med punkt 14. Genom lobbingarbete upphörde KMÄ och vi bedömer osten själva. Senare automatiserades även utlastningen av osten.

8.  4 år och sex månader efter att projektet startade var det invigning. Jag visade en grupp förtroendevalda mjölkproducenter den nya anläggningen. När vi stod på visningsaltanen och tittade ner på tillverkningen så sa de "att det visste vi att det skulle inte gå att automatisera som du har sagt du bara simulerar en tillverkning". Då blev jag förbannad efter allt misstänkliggörande och sa varför i helvete tror ni inte att produktionen är igång. Svaret blev att vi ser inte en människa. Det var två operatörer som höll uppsikt över processen men eftersom allt fungerade perfekt var de inte där och det kom en 13-kilosost exakt var 20 sekund.

Bildtext från Kristianstadsbladet 20 januari 1995: Industrigatan? Nej, den borde nog heta Ostgatan, tycker Bo Karlsson, Skånemejerier i Kristianstad. Bild: Per Rosenquist.

Uppdraget slutfört

Ja, nu var uppdraget utfört och jag skulle flytta tillbaka till Skånemejeriers huvudkontor i Malmö. Men min fru reagerade på samma sätt som när vi flyttade till Kristianstad. Jag stannade kvar i Kristianstad som produktionschef och teknisk chef för Skånemejeriers ostproduktion i Sverige och Polen samt nya uppdrag som lades i min befattning.

Alla länder i världen som tillverkade ost besökte Skånemejerier i Kristianstad jag blev tvungen för att hinna med mitt jobb att anställa en guide och de besökande företagen fick betala en avgift för besöket till Skånemejerier.

Jag har under min tid i mejeriindustrin fått flera utmärkelser i form av stipendier och andra utmärkelser.

Som avslutning vill jag säga att det varit ett fantastiskt liv att från att köra mjölk med häst vagn till gårdsmejeriet i Ryningsnäs till att vara med att utveckla världens mest automatiserade ysteri. Då alla sa att det går inte att göra så.

Det var också intressant att utveckla de två polska ysterierna och förbättra deras tekniska utveckling samt rationalisering.

Till den yngre generationen

Ett ord till vår yngre generation sätt mål gör vad du tror på och bry dig inte om vad andra säger.

1997 lämnade jag min befattning för uppdrag i Estland, Litauen och Lettland för att undersöka om det fanns något eller några intressanta ysterier att köpa, så jag reste kors och tvärs i dessa länder. Besökte ett av världens största ysteri och mejeri i Estland som Alfa Laval sålt till Sovjetunionen  som är en kopia av ysteriet i Kristianstad. Men efter att Sovjetimperiet nyligen fallit stod mejeriet helt utan mjölk och det var de inte ensamma om.

Förutom detta ysteri byggde Alfa Laval ytterligare två jätteysterier i Sovjeunionen som också var en kopior av ysteriet i Kristianstad.

Något köp av ysterier blev det inte och jag slutade på Skånemejerier år 2000. Jag vill tacka alla samarbetspartners för det här projektet som blev så lyckat.

Bo Karlsson

Tillbaka till Skånemejerier >>>

Tillbaka till Första sidan >>>