Grisfötter och wienerkorv på burk.

Efter ett tiotal år i det stora emigrationslandet i väster återvände Enoch Flygare till fädernejorden  med ett amerikaniserat tänkande och en uppsjö av energi som måste få utlopp på något sätt.

Efter åren som byggnadssnickare i Amerika fick hans praktiska läggning och det nya affärstänkandet ny inriktning.

Han började sälja fröer, utsäde och foder till bönderna i trakten. På det sättet lärde han känna många lantbrukare, och obseverade att det fanns höns på alla gårdar.

Äggen såldes till handlaren i byn, som ofta själv satte priset, och krävde att man skulle ta varor för pengarna. Ibland när handlaren ville betala ett lägre pris för äggen kunde han påstå utan att bli motbevisad att han redan hade för många ägg och inte hade avsättning för dem.

En idé föds
Under alla besök på de olika gårdarna föddes en idé hos Flygare. Han tänkte bilda en äggförsäljningsförening i vilken alla som födde upp höns och producerade ägg skulle kunna bli medlemmar. Han funderade länge på alla praktiska detaljer, och när så tiden för föreningens bildande var inne, åkte han runt på gårdarna och pratade varmt om fördelarna med föreningen. Jobbet att tänka ut och klara av administrationen var inte det enklaste, och krävde en klar hjärna.

Medlemmarna fick garanti för att alltid  få äggen sålda till marknadsmässigt pris samtidigt som äggen hämtades hemma på gården av föreningens egen kusk. Varje gård fick sin egen stämpel med eget nummer och  stämpeldyna. Varje ägg stämplades och bokfördes. Inte bara i antal kilo utan även så antalet ägg. Det var en öppen redovisning som syftade till att kunna följa äggen hela vägen och lämna garanti för prima vara.

Flygare skaffade virke, och stod själv och spikade lådor ibland långt ut på nätterna.

Långt före Internet och e-post  

Det slår en vilket enormt jobb det måste varit bara att åka omkring och buda alla till första mötet. Det fanns inte telefon på mer än kanske ett par ställen i hela området. Inga mobiltelefoner, inga datorer med E-post, och den vanliga postgången var långsam. Vägarna var dåliga. Hästskjuts eller de egna apostlahästarna var vad som gällde.

En man som Flygare lärde känna tidigt var Jöns Nilsson i Dämme, som i sin kvarn malde foder åt Flygares kunder. Han fungerade sedan som transportör och hämtade ägg på gårdarna. Efterhand som föreningen växte, tillkom flera transportörer.

Jöns Nilssons bror Nils Nilsson som ägde gården "Tunnebro", (där nu Ove Kier bor) upplät lokaler  för packeriet där äggen sorterades och packades i lådor för vidare försäljning med garanti för att endast färska ägg lämnade packeriet.

Gula huset byggs

Efterhand som packeriet växte och kunderna blev flera, måste kravet på närhet till järnväg tillfredsställas. Således flyttades packeriet till en nybyggd lokal på av järnvägen arrenderad mark vid sidan av järnvägens eget godsmagasin  vid järnvägsstationen i Degeberga. Det nybyggda packeriet målat i gult med vita knutar stod klart för inflyttning 1906. Byggmästare var Josef Castell. Den gula färgen på byggnade gjorde att föreningen fick namnet "Gula Mars " .

Byggnaden inreddes med ett litet kontor och privatutrymme där man kunde övernatta och ha sina privata tillhörigheter.  Packeridelen inrymde mottagning av äggen, sortering och packning i lådor om 36 eller 72 tjog. Den stora lådan var delad på mitten med två brädor så att grossisten kunde såga lådan mitt itu och ändå ha gavlar på båda lådorna, och därmed sälja halva lådor.

Äggen packades i träull, som i och för sig rök mycket när den kardades, men blev ett säkert sätt att  hålla äggen hela ända fram till mottagaren. Detta trots  att lådorna skickades som styckegods och att många omlastningar skedde  beroende på att järnvägsbolagen var privata och bara befraktade vissa områden. Efterhand som försäljningen till grossister blev större, skickades hela vagnslaster  och man slapp omlastningar.

Äggen exporterades
Flygare hade, språkkunnig som han var, skaffat många kontakter även utrikes vilket innebar att överskottsägg packades i s.k. exportlåder som innehöll 72 tjog och fraktades via Malmö och Köpenhamn till England  och Skottland. Senare i föreningens historia blev Tyskland  en stor handelspartner. Inom landet såldes äggen till Malmö, Stockholm, Göteborg, Luleå och Umeå. Ett gott bevis för gott affärsförtroende är att affärerna med Umeå och Luleå inte upphörde förrän packeriet i Degeberga flyttades till annan ort.

Flygare tog sedermera initiativ till bildandet av Svenska Äggexportföreningen, som tillsammans med Ägghandelsförbundet skötte all försäljning av ägg  både på export och inom landet.

Gula huset blev rött
Personal under "Gula mars" första tid var förutom Flygare: Viktor Mattsson, "Mor" Persson, Ida Westberg och tillfälligt arbetskraft från byn efter behov. Efter att packeriet flyttats till Baltiska huset, användes gamla packeriet  i olika perioder till lådspikning och förråd.

Huset målades om med falu rödfärg och det är inte många kvar som kan tala om hur det första packeriet såg ut och fungerade. Min modell är byggd efter de minnen jag själv har av lokalen och utifrån de kontakter jag haft med folk som jobbat med äggen i Gula mars.

Hans Duvander

Modellen finns att skåda i hembygdsparken i Degeberga.

  

Tillbaka till Svenska Äggexporten >>>

Tillbaka till Första sidan >>>