Grisfötter och wienerkorv på burk.

Samtal med Anita Danielsson i hennes hem i Rickarum, 21/7 2008

Namn: Anita Danielsson

Bostadsort: Rickarum,

Född: 1945

Arbetsplats: Önos i Tollarp

- Jag började på Önos 18 oktober 1960, då var jag femton år. Familjen bodde i Tollarp och far jobbade som fastighetsskötare på Önos så det var väl naturligt att jag började där. Jag ville egentligen läsa vidare efter åttaårig folkskola men mina föräldrar hade inte råd. Jag behövde ju pengar så det blev Önos. Men jag hade en inställning att inte stanna länge.

Anita jobbade i två år med att vara lite allt i allo. Hon ryckte in där det behövdes.

- Min första dag fick jag tappa upp sylt i 50-literskaggar, som jag rullade över till en pall. Det var tungt men det var bara att hugga i, berättar Anita och ler vid minnet.

Anita  längtade efter ett jobb inom café eller restaurangbranschen. Hon sökte en anställning på ett café i Broby.

- Jag trivdes med jobbet men inte med Broby. Efter sju månader sa jag upp mig trots att jag trivdes väldigt bra med caféjobbet men jag längtade tillbaka till Tollarp. På Önos fick de höra att jag kommit tillbaka och var arbetslös. Så jag började där igen och på den vägen är det.

Rökte vid arbetsplatsen
Under dessa 48 år som Anita Danielsson jobbat på Önos har det hänt en hel del vad gäller produktion, maskinell utveckling, kontroll av råvaror och hygienkontroll.

- När jag började satt vi vid våra arbetsplatser och rökte. Nu får vi gå ut på gården och ta på en speciell rökrock Även maten åt vi ute i produktionen. Nu får ingen gå in i produktionslokalerna utan skyddskläder och utan att tvätta händerna. När vi tvättar händerna får vi inte ens ta i kranarna. De måste öppnas och stängas med armbågarna. Precis som på sjukhus. Så livsmedelskontrollen har blivit mycket bättre. På 60-talet gick det mera på en höft.

När Anita kom tillbaka efter utflykten till Broby fick hon åter hoppa in överallt där hon behövdes.

- Det var bra för jag lärde mig mycket om hela företaget. Ganska snart fick jag en fast arbetsplats, jag fick sköta maskinen som fyllde pappersburken Satello med sylt. Jag var den första kvinnan som ensam fick sköta en maskin. De som hade varit anställda länge blev lite avundsjuka. Ja, jag kan nästan säga att jag blev mobbad av några av kvinnorna. Så jag bad om att få gå tillbaka till att flytta omkring där jag behövdes.

En av Anitas arbetsuppgifter blev att ringa när det var dags för pauser och när det åter var tid att börja arbeta.

Började med laboratoriearbete
- Men jag fick verkligen jobba med en mängd olika arbetsuppgifter. Vi hade inget direkt laboratorium men det fanns en tjej som tog lite prover. Jag fick jobba med att väga upp tillsatserna och få ta lite prover på färdiga produkter. Då började jag tänka på att jag kanske skulle utbilda mig till laborant.

Sagt och gjort Anita är en handlingens kvinna. Hon sökte in på Svalövs Folkhögskola och läste in årskurs nio.

- Jag fortsatte ett halvår på gymnasiet men laborantskolan i Perstorp lockade. Utbildningen var klar 1974. Då hade Dettmar Wollin gått bort. Han var son till Ragnar Wollin som startade Önos 1903.

En av Dettmars söner, Max, tog över under några år. Familjen var överens om att sälja till någon lämplig köpare.

- Jag hade varit tjänstledig och fick nu erbjudande av Max att börja på laboratoriet och på den vägen är det. I år slutar jag och har avancerat  kvalitetschef. Utvecklingen i vårt laboratorium har varit fantastisk. I början av min tid som laborant var det ingen direkt rigorös kontroll av varken råvaror, färdiga produkter eller emballage. I dag kontrolleras allt mycket noggrant för att få fram bästa möjliga kvalité på våra produkter.

Vi första koket av en sylt ska laboratoriet få ett prov och godkänna det innan produktionen går igång på riktigt.

- På labbet har vi referensprover från det sist godkända koket på aktuell produkt. Vi jämför med provet och mäter sockerhalten, syrligheten. Sedan tittar vi på utseendet, färg och konsistens. Till sist måste vi även smaka om smaken är den rätta. På fem minuter ska vi avgöra om allt är okej. 

Då först kör produktionslinjen igång. Ibland har Anita kallats Muggkäringen berättar hon och fortsätter:

- Det har hänt när jag provsmakat att jag känt en lätt mugged smak och stoppat vidare produktion av den satsen. Trots att laboratorieproven varit bra.

Mugged är skånska för fuktigt, mögligt, murket, förklarar Anita.

- Under åren har jag utvecklat min förmåga att känna igen ovälkomna smaker i våra produkter. Det är ju inte alltid det blivit uppskattat av medarbetare. Men jag tar hellre lite skäll av mina arbetskamrater än att konsumenterna skulle börja gnälla över våra produkter.

Skrev recept på sockersäckar
Numera ligger alla Önos recept i datorer.

- På Dettmars tid kunde recepten skrivas på en sockersäck eller på baksidan av ett tidkort och överlämnas till kokaren. I dag finns alla recepten och hela processen lagrade i datorn. Men arbetsledaren för processen får fortfarande ett utskrivet recept eftersom vi jobbar med levande råvaror kan recepten behöva justeras.

När Önos 1978, såldes till fyra anställda Staffan Lundbom, marknadschef, Gunnar Wallin, teknisk chef, Kent Angergård, verkställande direktör och Bengt Nilsson, försäljningschef och Bengt Igelström, som inte jobbade i företaget, blev det lite modernare och mera organiserat. Det togs även fram nya recept.

- Då skapade vi Önos Extra Prima, i de produkterna finns det mer råvaror och mindre tillsatser. Sylten ska kännas och smaka precis som när mor kokte den hemma på spisen. Fabriken var ganska nerkörd då men de nya ägarna sköt till kapital och optimismen flödade.

Procordia köpte Önos

När sedan Procordia köpte företaget 1993 blev Önos en produktionsenhet bland flera i ett stort företag. Det blev en stor fördel, mera resurser till investeringar.

- Jag kommer ihåg att vi fick köpa in en pallningsmaskin. Tidigare hade allt packats för hand. Vi hade en man, Rune, ingen kunde palla som han. Inte ens den nya maskinen kunde göra det så rakt som han. Men det var då vi började bli medvetna om arbetsskador och förslitningsskador så därför var det nödvändigt. Rune lyfte många ton om dagen och det slet på kroppen.

Önos var nu en del av ett stort företag och det gjorde att vissa delar i organisationen blev mycket bättre, men något försvann.

Önosandan försvann
- Ja, då tappade vi Önosandan den försvann helt och hållet. Tidigare hade vi mera varit som en familj. Naturligtvis kom vi inte överens med alla men det fanns ändå något som skapade en gemenskap. I den gamla tiden rörde både Ragnar och Dettmar sig ute i fabriken. Vi såg dem varje dag. När vi då gick upp i en större enhet försvann Önosandan. Men det är ju utvecklingens gång.

I dag ägs Önos av Orkla Food. Orkla är ett av de största börsnoterade företagen i Norge de köpte Önos1995  Nu i slutet av oktober lämnar Anita Danielsson Önos efter ett välförrättat värv. Det är nog inte många av de lite yngre generationerna som kommer att kunna titta tillbaka på 48 år på samma arbetsplats.

- Nu ska jag ägna mig åt min trädgård, jag ska bygga en hel park. Min far älskade att odla och anlägga trädgårdar. Jag kommer ihåg att han blev väldigt glad när han fick som uppdrag att anlägga Dettmar Wohlins trädgård. Så äpplet faller väl inte så långt från trädet, säger Anita Danielsson som jobbar sista dagen 31 oktober i år.

Leif Börje-Frid

Tillbaka till Önos >>>

Tillbaka till Första sidan >>>