Grisfötter och wienerkorv på burk.

Samtal med Åke Wirtén  i hans och hustrun Kerstins hem i centrala Karlshamn, 16 januari 2007

Namn: Åke Wirtén

Bostadsort: Karlshamn

Född: 
Arbetsplatser: Svenska Stärkelseproducenters förening

 Halvera produktionen av stärkelse

- Den politiska makten och "bondemakten" i LRF hade mer eller mindre redan bestämt att min huvuduppgift när jag tillträdde som VD för Svenska Stärkelseproducenters förening var att halvera produktionen av stärkelse.

Åke Wirtén var VD i företaget Solanum, ett företag inom Svenska Lantmännen, när han 1977 blev ombedd att leda Sveriges Stärkelseproducenters förening med säte i Karlshamn. Det var en helt ny värld för Åke men som skulle visa sig bli väldigt spännande, lärorik och fylld av resor till främmande länder.

- Stärkelsemarknaden var våldsamt reglerad och drog stora summor i regleringspengar för att hålla stärkelsepriset uppe. Priset på stärkelsefabrikernas produkt bestämdes i jordbruksförhandlingar. När jag känt in mig på jobbet såg jag att det fanns andra möjligheter än att skära i produktionen. Dessutom var det ju den enskilde lantbrukaren på det lilla familjejordbruket som skulle drabbas hårdast, berättar Åke Wirtén.

Många små stärkelsefabriker i gränslandet
I gränstrakterna mellan Skåne och Blekinge fanns ett antal små ekonomiska föreningar knutna till Sveriges Stärkelseproducenters förening eller Lyckeby stärkelsen som det kallas i folkmun.

- Om vi lyckades fusionera dessa föreningar till ett enda företag och minska antalet fabriker till fyra skulle vi kunna dra ned på kostnaderna. Efter mycket diskuterande och rent av lite bråkig atmosfär lyckades fusioneringen, 1979.

För att utveckla företaget sökte Åke Wirtén efter en samarbetspartner och fann en i USA.

- National Starch, ett företag i Unileverkoncernen, ville komma in på den nordiska marknaden och vi på Lyckeby Stärkelsen var ute efter att kompetenshöja oss. Vi var små därför var det bättre att skaffa kompanjoner och i samarbetet med National Starch lärde vi oss mycket. Vi bildade ett samägt försäljningsbolag Lyckeby National AB. Efter fem sex år kunde vi mycket och hade byggt upp en mycket framgångsrik forskningsavdelning. Då konstaterade det amerikanska företaget att "de fött ett monster". Vårt samarbetsavtal löpte på tio år och det förnyades inte.

Först i Europa att forska på genteknik
Den lilla forskningsavdelningen hade nu under Per T Perssons ledning vuxit från 90 000 kronor om året, 1977 till i dag cirka 25- 30 miljoner kronor. Lyckeby Stärkelsen skapade en forskningsstiftelse dit en del av vinsten överfördes. Vid varje bokslut bestämdes hur mycket av vinsten som skulle sättas in i forskningsstiftelsen.

- Vi var först i Europa med att forska på genteknik. Vi hade faktiskt två potatisar som var genförändrade så att de delvis skulle göra jobbet med att kundanpassa stärkelsen för pappersindustrin medan de växte. Men den evinnerliga rädslan för genteknik stoppade odlingen av dessa potatisar som vi tagit fram i samarbete med Svalöf Weibulls. Jag förstår inte varför folk är så rädda för att vi klipper och klistrar i generna. Det har naturen gjort i alla tider och då kallar vi det evolution. Med gentekniken ville jag komma ifrån den kemiska processen därför att kemikalier är farliga och vi vet inte alltid vilken skada de ställer till med. Nu börjar det bli tillåtet att odla gentekniskt förändrade grödor men nu är vi inte först.

När forskningsavdelningen byggdes upp på Lyckeby Stärkelsen fanns det inte mycket forskning på de svenska universiteten och högskolorna.

- Vi bestämde oss för att samarbeta med universiteten och har även finansierat en del doktorander.

Frigjorde stärkelsen från regleringspengar
Åke Wirténs uppgift var som sagt att halvera produktionen men i sitt inre kände han något annat.

- Jag ville frigöra stärkelsen från alla statliga regleringar, så jag var lite olydig när jag började samarbetet med National Starch. Och byggde upp en forskningsanläggning för att hitta ännu flera möjligheter med stärkelsen. Forskningen gick ut på att hitta möjligheter att modifiera stärkelsemolekylen.

Stärkelsen kan indelas i två delar, den som går till pappersindustrin och den som går till livsmedelsindustrin. Varje dag kommer vi alla mer eller mindre i kontakt med stärkelse i tidningspapper, etiketter, träfiberplattor. I choklad, marmelad, glass, safter, bakverk barnmat. Sagogryn, potatismjöl och tapetklister. Även inom gjuteriindustrin och i konserv- och charkuteriproduktionen. Kläder och läkemedel.

Bönderna fick bra betalt för potatisen
- För att få med lantbrukarna och gemensamt bygga ut verksamheten lovade vi dem samma ersättning för potatisen som danskarna fick.

Potatis är väldigt mycket vatten när stärkelsen är utvunnen är vatten även den stora restprodukten och potatispulpan (en ganska blöt och fiberrik blandning av cellväggar och fruktsaft).

- Vi förädlade avfallet så vattnet gick tillbaka till bondens åker som gödsel. Och av potatispulpan utvecklade vi en högvärdig potatisfiber som kan användas både som livsmedel och specialdjurfoder.

Många idéer på hur potatisen ska kunna användas har utvecklats men en del hänger i företagets forskningsgarderob och väntar på att förverkligas.

Poatatisprotein likvärdigt med sojaprotein
- Proteinet i potatisen kan jämföras med sojaprotein men än har ingen kommit på hur vi får fram proteinet ur potatisen effektivt. Men en dag kommer någon på det tills dess får det väl också hänga i garderoben.

Till jobbet som verkställande direktör hör också att göra en del misslyckanden att dra erfarenheter ur.

- Vi gjorde en analys av marknaden om folk skulle köpa helt biologiskt nedbrytbara engångstallrikar gjorda av potatisstärkelse. Marknaden sa ja. Vi byggde en helt ny fabrik i Lister Mjällby men nästan ingen köpte våra något dyrare tallrikar men som var helt biologiskt nedbrytbara. Företaget fick läggas ned.

Resan till Inre Mongoliet
Världsbanken kom med en förfrågan om att etablera en fabrik i samarbete med kineserna i Inre Mongoliet.

- Jag var mot idén från allra första början men jag blev övertalad att åka dit och titta. Det är en väldigt framgångsrik etablering och jag har ett roligt minne från resan:

Citat Ur: Minnesskriften 75 år:
"Vid ett tillfälle åt vi helstekt får. Allt utom tjocktarmen åts upp, smaltarmen ansågs vara en delikatess. Den åts som korv och var faktiskt god. Visst var det knepigt att se det delvis nedbrutna gräset som fåret ätit några timmar tidigare. Som synes måste mycket accepteras för att uppnå ett bra förhandlingsklimat."

- Något jag är stolt över är att vi vågade etablera oss i det gamla Sovjetunionen. Lyckeby Stärkelsen skapade faktiskt ett av de första privata företagen där. I Lettland moderniserade vi en produktionsanläggning för stärkelse. I dag har vi en stor marknad i Ryssland. Även i dåvarande Tjeckoslovakien moderniserade vi en anläggning

Fabriker i många länder
Den övergripande filosofin oavsett vilket land Lyckeby Stärkelsen etablerade sig i var att företaget skulle ha en inhemsk ledning.

- Vi tog hit dem och utbildade dem så nu har vi Lyckebyfolk över en stor del av världen. När jag slutade 1995 hade vi företag i Lettland, Tjeckien, Kina, Tyskland, Danmark och etableringar i nya länder fortsätter.

Några år före fusionen av föreningarna till ett gemensamt företag tog Lyckeby Stärkelsen över Culinar i Fjälkinge.

- Inspirerade av National Starch som på sätt och vis hade sitt eget Culinar bestämde vi oss för att utveckla företaget. Det var lyckat. Lyckeby Stärkelsen blev nog ett starkare företag när vi även hade smaksättning till livsmedelsindustrin.

När Åke Wirtén började på Lyckeby Stärkelsen 1977 var omsättningen drygt 100 miljoner kronor.

- I dag är Lyckeby Stärkelsen ett miljardföretag och det har nog skett tack vare att vi gav lantbrukarna konkurrenskraftig ersättning för potatisen och vår forskningsavdelning som sedermera utvecklats med kraft i samma anda som när vi samarbetade med amerikanerna.

Leif Börje-Frid

Tillbaka till Lyckeby Culinar >>>

Tillbaka till Första sidan >>>