Grisfötter och wienerkorv på burk.

Samtal med Richard Tideman i hans hem i Arkelstorp, 21/5 2007

Namn: Richard Tideman

Bostadsort: Arkelstorp

Född: 1949

Arbetsplatser: KBS, Ovalen

Redan som tolvåring, 1961, började Richard Tideman sommarjobba på KBS. Hans far Walter jobbade där sedan någon gång i mitten på 20-talet.

- Jag fick jobba på konservlagret med att packa i lådor efter ordersedlar.

Richards farfar Karl Tideman var en småbonde i Charlottesborg som behövde lite extrainkomster.

Köpte tarmpaket
- Jag tror att det var så att farfars lilla gård inte räckte för att försörja familjen så han kom på ett sätt att tjäna pengar. Han köpte tarmpaketen från slakteriet och förädlade tarmarna till korvskinn, som han sålde tillbaka till Andelsslakteriet Långebro. Vi skulle kunna säga att han var en franchiseföretagare långt innan det ordet användes i Sverige.

Tidemans era på KBS började någon gång i början på 1900-talet och slutade när tredje generationen, Richard, slutade 1986 och gick över till Ovalen, som var ett säljbolag för slakteriets produkter.

- Farfar var egen företagare till slutet av trettiotalet, och då hade ju även min far börjat i företaget. Då ville KBS ha tarmrenseriet under egen flagg och farfar blev chef, även min far anställdes. Jag vet inte hur länge farfar jobbade där men säkert till slutet av 40-talet. Han dog 1954.

Richards far, Walter Tideman, började direkt efter sexåriga folkskolan som trettonåring och jobbade fram tills han var 75 år.

Fick jobba långt efter pensionen
- Min far hade ett privilegium att få jobba efter pensionen han hade levt för jobbet i hela sitt liv och hade svårt att sluta. Som liten kommer jag knappt ihåg honom, han gick till jobbet klockan fem på morgonen och kom hem vid sextiden på kvällen. Han tillhörde verkligen den gamla arbetarklassen som var ett med sitt jobb. Han fick kanske också jobba kvar för att det var mycket svårt att rekrytera arbetsledare till tarmrenseriet. Men när jag var redo att ta över kom lösningen och då fick far sluta som arbetsledare. Personalchefen Lennart Svensson sa att nu måste han lämna plats för yngre förmågor.

- Jag blev arbetsledare några år innan min far slutade. Då mer eller mindre bosatte far sig i saltkällaren. Där tog han hand om och saltade ned alla tarmar som vi rensade. Ungefär varannan vecka skickades de iväg till Kontrollhudar i Varberg. Där tvättades saltet bort och kontrollerades att tarmarna var hela.

Det fanns ännu en Tideman i tarmrenseriet och det var Richards farbror Kaj, som jobbade där fram till sin pension. Även Börje en yngre broder till Kaj och Walter provade på men han omskolade sig till målare.

Svårt att rekrytera arbetskraft

- Det var svårt att rekrytera arbetskraft till tarmrenseriet då det ansågs som ett hårt jobb och det hade dessutom dålig klang. Rensa tarmar låter som om det är ett illaluktande och smutsigt jobb. När vi sökte folk bad jag personalavdelningen skriva tarmförädling istället. För det var ju vad vi gjorde.

Lukten i det gamla tarmrenseriet kunde bli ganska stark då arbetsbord var i trä, fläktarna var dåliga. Men i den moderna tarmförädlingen är allt utrustning i glas och rostfritt stål och fläktarna är mycket kraftigare så lukten stannar inte kvar.

- Jag började i tarmrenseriet 1974 och 1979 gick jag vidare till slakten som produktionsansvarig.

Tarmpaketet som kom från slakteriet bestod av magsäck, tjocktarm, tunntarm, ändtarm och hela paketet kallades för räntan.

Det röda paketet togs omhand av slakten
- När allt annat var utvunnet ur grisen var tarmpaketet det sista som gick att tjäna pengar på. Det var som att få lite ränta.

Det fanns även ett rött paket med lever, njurar, hjärta och lungor men det togs om hand av slakten.

- När tarmpaketet kom delade vi det i olika beståndsdelar olika för grisar och oxar. På grisen tog vi mest hand om tunntarmen som blev skinn på korvarna. Krustarmen (tjocktarmen) var svår att göra något åt. Den var lite krusig därav namnet och därför svår att ha till korv. Fransmännen däremot trädde olika stora krustarmar i varandra så vi exporterade dem till bland annat Frankrike där de ansågs som en delikatess.

Tunntarmen pressades genom två valsar på samma sätt som den som tvättat bilen vrider ur sitt sämskskinn. Vid första omgången pressas tarmens innehåll ut och ned i en behållare. Vid andra pressningen av tunntarmen drogs valsarna åt lite hårdare och på så sä'tt pressades tarmludden bort.

Insulin till diabetiker

- I behållaren blandades tarmluddet med en syra och skickades vidare till läkemedelsindustrin. Därefter åkte tarmarna ned i saltkällaren.

Läkemedelsbolag köpte bukspottkörteln och första decimetern av tunntarmen.

- De använde det till att framställa insulin för diabetiker.

Ändtarmen är kort på en gris. Slaktaren skar runt tarmöppningen en bit kött följde med i tarmpaketet.

- Köttet och fettet skar vi bort det skickades vidare till flottsmälteriet där köttbiten flöt omkring i fettet därför blev den kallad  "greve". Greven användes i hundmatstillverkningen.

- Magsäcken kunde vi ha förädlat och vi gjorde det en kort tid men vi prioriterade bort det för vi hade ont om arbetskraft. Istället exporterade vi magsäckarna till Frankrike. Men vi tvättade den både på utsidan och insidan och tog bort de tunna hinnorna. I Frankrike fyller de magsäcken med köttfärs och kokar den.

Urinblåsan togs bort redan i slakten. Grisens tarmpaket väger runt fem kilo. Nötkreaturens tarmar väger mellan 30 och 40 kilo.

Fyra magar

- Nötkreaturen har ju fyra magar, våmmen, nätmagen, bladmagen och löpmagen och hos dem kallas tjocktarmen för raktarm, tunntarmen för kroktarm och ändtarmen används inte alls. Den går direkt till destruktion.

Komagarna går mestadels till hundmatstillverkning.

- Våmmen, som kan vara upp till en meter i diameter, ätes gärna av fransmännen. De strimlar den och använder den i köttgrytor. Våmmen är en väldigt tjock muskel. Raktarmen och kroktarmen används till korvskinn. Tunntarmen kan köpas i affärer under namnet fjälster.

Även nötkreaturens bukspott körtel gick iväg till insulinproduktion.

Bra betalt i tarmrenseriet
- Det var bra betalt att jobba i tarmrenseriet. Då på min tid fanns det en lönehierarki. Slakt av nöt hade högsta statusen och därmed högre lön. Därefter kom grisslakt och sedan tarmrenseri. Fick då de andra 25 öre mera i timmen skull även vi hade det i tarmrenseriet.

Slakten av grisar kunde uppgå till 10 000 i veckan och nötslakt till omkring 500 per vecka. Får slaktades efter säsong, deras inälvor togs inte omhand.

Richard Tideman är egentligen utbildad väg- och vatteningenjör men arbetsmarknadsläget var besvärligt efter att han gjort värnplikten 1973.

- Så det fick bli tarmrenseriet igen och det var ett bra och fritt arbete.

Leif Börje-Frid


Tillbaka till Scan AB >>>

Tillbaka till Första sidan >>>