Grisfötter och wienerkorv på burk.

Samtal med Allan Nilsson i Hammar 24/10  och kompletterande samtal 27/10,

Namn: Allan Nilsson
Bostadsort: Hammar 
Född: 1939
Arbetsplatser: Wienerbageriet, Kooperativa Andelsbageriet, Bröderna Anderssons bageri i Sösdala, Almérs Bageri, KonsumBagarn.


Ett abrubt slut 

Allan Nilsson började sin bagarkarriär, 1954, som lärling på Wienerbageriet, Holländaregatan 8 i Kristianstad. Bageriet drevs av far och son Olausson, Fritz och Rune. En dag,1957, när Allans fyra lärlingsår närmade sig slutet kom Rune Olausson och meddelade:

- Nu har jag lärt upp dig, på måndag får du söka dig ett jobb som bagare.

Snabbt, enkelt och utan några anställningsskydd fick Allan sluta. Det var helt enkelt för dyrt för bageriet att han en bagare istället för en lärling, tror Allan.

Ännu i slutet av femtiotalet var bageriyrket ett tungt och slitsamt arbete och lärlingsåren kunde ibland vara tuffa, både arbetsmässigt och med inslag av våld.

- Det hände att lärlingar fick smäll på fingrarna av kavelpinnen, berättar Allan. Lärlingen skulle se till att trågarn (den som blandar degen) och bordsarbetaren (den som formar degen) hade råvarorna de behövde för att kunna börja sitt arbete när de kom på morgonen.

Bar mjölsäcker på ryggen
Allt sköttes manuellt. Mjölsäckarna på 80 kilo hämtades i mjöllagret tvärs över gården och fick bäras på ryggen in i bageriet.

- Sirapstunnan lades i en vagga så det skulle var lätt att tappa upp sirap men vatten, mjöl och allt annat bars utan andra hjälpmedel än muskelstyrka. Vi slog upp (formade) franska, limpor, klippte även veteflätor och flätade vetebröd och kavlade wienerdegen, allt för hand.

Personalrum fanns oftast inte på de mindre bagerierna där vi ofta åt på en upp och nedvänd syltaspann, berättar Alla och fortsätter:

- Lärlingen fick ibland jobba över, eller komma tidigare för att hinna med att passa upp de andra. Inspirerad av min far ifrågasatte jag min arbetstid och att jag inte fick någon övertidsersättning för mitt extrajobb och fick då till svar:

- Trivs du inte kan du söka lärlingsplats någon annanstans.

Det var ord och inga visor.

Jobbet blev lättare
De större bagerierna fick mjölet levererat i en stor silo och då behövde trågarn bara öppna en lucka och tappa upp så mycket mjöl som behövdes. Det var till ett sådant bageri Allan nu kom. Efter det snabba avslutet som lärling på Wienerbageriet fick nu Allan ett tillfälligt påhugg på Kooperativa Andelsbageriet som då låg på Österlånggatan.

Men fick snart nog fick han fast jobb som bagare hos Bröderna Anderssons bageri i Sösdala.

- Då hade jag fyllt 18 år så jag tog körkort samtidigt som jag jobbade där och hos dem jobbade jag tills inkallelseordern kom. Det blev inställelse i Skövde.

När Allan muckade året efter, 1960, fick han ett kortare vikariat på Almérs bageri som låg på söder invid Yllan.

- Ganska snart fick jag ett fast jobb på Svensson bageri i Vinnö. När jag varit där i två år hörde bagerichef Ivar Langestedt på Kooperativa Andelsbageriet av sig och undrade om jag kunde börja hos dem. Jag fick högre lön och närmare till jobbet så det var enkelt att tacka ja.

Utan anställningsbevis
"Bra", sa Langestedt, "gå då ner och prata med verkmästare Lundkvist att du kan börja på måndag".

- Det blev lite väl snabbt tyckte jag men jag pratade med chefen på Svenssons bageri och jag fick sluta omedelbart.

Kooperativa Andelsbageriet blev sedermera Konsumbagarn, som då låg på söder i de lokaler som i dag huserar Sture Bröd, och Allan jobbade sedan hos samma arbetsgivare fram till sin pensionering.

- Det roliga med min anställningstid på Konsumbagarn var att jag aldrig haft något anställningsbevis. Det gick så snabbt med min förflyttning att alla glömde bort det. Men det har ju gått bra ändå, säger Allan och ler.

Konsumbagarn byggde nya lokaler på Näsby och då de vara klara 1966 kom dåvarande inrikesministern Rune Johansson och invigde de nya moderna bageriet.

- Det minns jag alldeles särskilt väl för min ena dotter föddes samma dag, den 14 juni 1966.

Internutbildning
Samma år påbörjade Allan Nilsson sin utbildning till arbetsledare på Kooperationens brevskola i Saltsjöbaden. Det var första steget i karriären som slutade med att han blev produktionschef för hela anläggningen på Industrigatan ute på Näsby.

- Som produktionschef fick jag vara med om att införa nattarbete och det är jag inte stolt över. Människan ska inte arbeta på natten. Men det var nödvändigt för att vi skulle få ut nybakat bröd till beställarna, som var konsumbutiker i nordöstra delen av Skåne och in i Småland upp till Växjö och Kalmar.

Under de år som Allan har jobbat som bagare har det skett stora förändringar med arbetstiderna och den maskinella utrustningen.

- I mitten av sjuttiotalet fick jag skicka bakingredienser till England och sedan åka över och provbaka för att testa om våra ingredienser passade i den maskin vi tänkt köpa. Det var en nästan helautomatisk bagerimaskin som kunde göra franskbrödbullar, släta bullar, korvbröd, tekakor och hamburgerbröd, berättar Allan och fortsätter:

En maskin gjorde tårtor
- England hade redan då kommit väldigt långt med den maskinella utvecklingen inom bagerinäringen. Jag fick se en maskin som kunde producera tusentals tårtor i timmen utan att en enda mänsklig hand vidrörde dem förrän de skulle packas i kartonger. Det gjordes med handkraft.

I dag är det inte bara mekaniska maskiner på bagerierna även datorn har gjort sitt segertåg in till trågarn och alla andra som arbetar på bageri.

- Recepten finns i datorns minne. När trågarn ska börja jobba trycker han på en display vad han ska röra ihop och sedan fixar datorprogrammet att rätt ingredienser blandas samman, berättar Allan.

Under åttiotalet och fram till mitten av nittiotalet skedde den stora datoriseringen inom bagerinäringen men det gäller att fortfarande att ha känslan i fingertopparna. Eller som Allan säger:

Våga stoppa fingrarna i degen
- Att våga stoppa fingrarna i degen. Det gäller att kunna upptäcka fel innan det gått för långt. Även i dagens bagerier behövs yrkesskickligheten. Nu sköter maskinen det mesta men de behöver mänsklig övervakning. Jag menar att oavsett hur många maskiner som kommer in i bageriet är det viktigt att kunna baka på det gamla sättet för att bli en bra modern bagare, säger Allan med kraft.

Arbetsmiljön har förbättrats betydligt under de femtio år som Allan jobbat inom bagerinäringen. Alla tunga lyft är borta, varma och dragiga lokaler är ett minne blott, värmen är jämnare och numera finns det företagshälsovård och företagsläkare på de större bagerierna.

- När jag började på femtiotalet fanns det väldigt lite trygghet för den anställde, det var arbetsgivaren som bestämde. Det fanns arbetstidsregler men de bröts vid behov. Ett bageri jag jobbade på köpte in mörkläggningsgardiner för att det inte skulle synas utåt gatan att det var tänt i bageriet om trågarn började innan det var tillåtet.

Utvecklat ett bröd som fortfarande säljs
Med stolthet i rösten berättar Allan att han gett namn till ett bröd och dessutom varit den som skapat receptet.

- Mitt Skärgårdsgrova finns fortfarande handeln. Det var en del av mitt jobb som produktionschef att få fram nya recept.

Allan hämtar en fullmatad pärm med många av de recept han varit med att ta fram.

- Jag har sparat de flesta här.

Allan föddes som först av fem syskon i Juleboda, 1939, strax utanför Maglehem men växte upp i Nosaby och Hammarslund. Hans fyra syskon har alla jobbat på KBS, det som nu är HK Scan AB.

- Våra föräldrar rådde oss tidigt att satsa på livsmedelsindustrin. De menade att det är en säker bransch, folk ska alltid ha mat, berättar Allan och ler gott åt minnet. Farsgubben skötte djurbesättningen på ett lantbruk och mor tog hand om oss fem barn och hon jobbade även på skolbespisningen i Nosaby.

Fem syskon jobbar med livsmdedel
Alla syskonen har följt föräldrarnas råd. Allan har under sina femtio år gjort en resa från lärling, bordsarbetare, trågare, förman och slutligen produktionschef.

- Att vara produktionschef var mycket stimulerande, jag hade ju vandrat den långa vägen så jag försökte verkligen lyssna på mina arbetskamrater. De sa ofta att det är bra med dig Allan för du vet ju hur vi har det på golvet.

Allan verkar trivas när han får berätta om sin tid som bagare, det riktigt sprudlar omkring honom.

- Ibland blir jag ombedd att komma till Österängskolan och berätta om bagaryrket. Det är mycket glädjande att se med vilken uppmärksamhet eleverna lyssnar. Speciellt roligt är det att andelen tjejer ökar på utbildningen.

Könsfördelningen är fortfarande mycket snedvriden inom bagaryrket. Många av eleverna vill dessutom starta eget så vem vet kanske de små bagerierna är på väg tillbaka, avslutar Allan Nilsson.

Leif Börje-Frid

Tillbaka till KonsumBagarn >>>

Tillbaka till Första sidan >>>