Grisfötter och wienerkorv på burk.

        
Bildtexter från vänster:
Köpebrev från 1934.
Intyg från Handelsregistret
Annons om Dagens rätt eller en halv grillad kyckling med vårsallad för 4.50 kronor.
Ella och Enart i affären på Nygårdsvägen, i bakgrunden syns ett stort träkylskåp, gjort på Rödaleds snickeri.
Enart stoppar korv.
Enart, i början på 30-talet, på väg ut för att sälja kött och charkuterier i en hyrd bil från Andelsslakteriet Långebro.

Fotograf är Lars Alverup som välvilligt lånat ut dem till bloggen.


Hur Enarts hemcharkuteri startade

Min far Enart har berättat hur det kom sig att han började med att sälja köttvaror från en liten inhyrd skåpbil från Andelsslakteriet på Långebro, så här var det:

Enart föddes 1908, efter avslutad folkskola och fortsättningsskola värvade han sig den 1 november 1924 som sextonåring, vid Wendes Artilleriregemente, han blev furir 18 april, 1928 och tog avsked från nionde batteriet på Wendes 31 oktober, 1931.

Det var så kallat "dåliga tider" och ont om arbete så det gällde att vara aktiv och skaffa sysselsättning själv. Enarts bror, Folke, arbetade med att sälja köttvaror på bygden runt Kristianstad från skåpbil och det nappade också Enart på.

Bästa söndagskostymen
Han har talat om för mig när han klädde sig i bästa söndagskostymen, (det fanns nog bara en kostym) och uppsökte direktör Arthur Wennerholm på Andelsslakteriet på Långebro för att ta reda på om det fanns möjlighet att hyra en bil för att kunna köra på landet och sälja slakteriets produkter. Enart fick ett positivt besked från direktören och fick hyra en bil som var lämplig för ändamålet. Observera att kylförsedda bilar fanns ej vid denna tid, det var att hämta varorna på morgnarna på slakteriet och efter avslutad försäljningsrunda återlämna det överblivna till kylförvaring på Andelsslakteriet.

Far tog sitt körkort den 19 november 1931 och började genast med köttförsäljningen och det hela började med att endast erbjuda landsbygdskunderna hela grishuvud som var mycket användbara för husmödrar som kunde ta till vara alla detaljer för att bland annat göra pressylta som de konserverade med den tidens teknik, (tänk så enkelt vi har det idag 2007 då vi behändigt stoppar köttbitarna i vår egen kyl eller frys.)

Konserverat kött inget för en tonåring
Hos Enart och Ella konserverades ingenting,det fick kunderna sköta om själva om de ville. Det krävdes ett antal glasburkar med lock och tillhörande gummipackningar. När den produkt som skulle konserveras hade lagts  i burkarna satte man gummipackningen och locken på. Vatten fylldes på och sedan värmdes hela grytan upp till viss värme  varvid luft evakuerades och burkarna innehåll blev på så sätt förvarade lufttätt. Själv har jag aldrig ätit konserverat kött eftersom  färg och konsistens på innehållet i burkarna aldrig sammanföll med mina matönskningar när jag var i tonåren .

Försäljningen av grishuvud gick mycket bra
Försäljningen av grishuvud gick över förväntan och så småningom utvecklades rörelsen till att omfatta andra charkuterivaror allt eftersom kunderna efterfrågade produkter som fanns i Andelsslakteriets sortiment.

Far bodde då i Näsbys nordligaste del i ett litet extrahus som han långt senare pekade ut för mig med kommentaren: "där blev Du till 1935 Lasse", så var det med det!

I Näsby fanns en köttaffär på Nygårdsvägen strax intill Sven Perssons speceriaffär, den ägdes av Egon Sandqvist och det råkade bli så att Enart och Egon samarbetade med förvaring av kött och transporter till Andelsslakteriet. 1934 ville Sandqvist sälja sin affär och Enart bjöd tydligen högst (2500:- för varulagret) medan lokalen hyrdes ut av "Sven-Pers".

Enart behöll sina kötturer på landet och för att klara även affären på Nygårdsvägen fick han anställa ett biträde till denna. Året var 1934, Enart var en välväxt muskulös karl i sina bästa år som under militäråren varit mycket aktiv som gymnast inom KAIF-Kristianstad, så det gick som det gick, Enart träffade Ella Eriksson från Palestina i Hammar och så vitt jag vet uppstod kärlek eftersom jag själv är ett åsyna bevis för detta.

Passade barn samtidigt med affärsjobbet
Under mitt första levnadsår bodde vi i ett av husen längst upp på Nygårdsvägen. Det var gångavstånd till affären och Mor Ella övertog rollen som biträde i charkuteriaffären samtidigt som hon passade mig. Tiden gick och mina föräldrar jobbade på och klarade sig bra genom åren efter vad jag förstår. Tack vare I 6 regementet bodde det mycket folk i Näsby som hade sin bärgning på regementet och dessutom var trogna kunder hos kötthandlaren Enart Persson.

Affärsverksamheten utvecklades sakta men säkert allt eftersom kyltekniken gjorde sitt intåg i den lilla charkuteriaffären i form av ett gigantiskt träskåp som beställts hos Rödaleds snickeri och i källaren ställdes kompressorn som försåg skåpet med kyla. Nu slapp de transportera köttet till och från slakteriet.

Enart körde fortfarande på landet och köpte för dens skull en ny stor ljusgul skåpbil av märket Chevrolet, den utrustades med rostfri inredning av Rubergs på Långebro, jag kommer ihåg att Far var mäkta stolt över sin bil.
 
Kortvarig glädje över bilen
Glädjen skulle emellertid bli kortvarig, året var 1939 och det kom orosmoln från omvärlden. Enart blev som många andra svenska män inkallad till "beredskapen" och hamnade först i Bodens fästning och sedan i Charlottenberg som koktrosschef. I samband med mobiliseringen rekvirerade staten in så många bildäck man kunde, så även däcken på Enarts nya bil som blev uppallad på träbockar och stod stilla till efter kriget utan att dra in några pengar, det gjorde inte situationen lättare för alla som drabbades.

Under tiden skötte hustrun Ella Persson affären och allt annat på hemmaplan, så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur hon orkade med detta. Ransoneringen infördes och den gjorde livet surt för alla som handlade med livsmedel. Jag kommer ihåg att jag hjälpte till med att klistra inlösta ransoneringskuponger på bruna livsmedelskupongkartor som för övrigt hade ett förfärligt lim som inte var trevligt att slicka på.

Kriget upphörde
1945 upphörde andra världskriget och allt återgick så sakteliga till normala gängor igen i omvärlden och naturligtvis även i lilla Näsby.

Enart upphörde med den mobila köttförsäljningen och koncentrerade sig på affären på Nygårdsvägen. Förutom Enarts affär fanns Sven-Pers speceributik, Glans Bageri, Eklunds Cafe, Cafe Linda, Borggrens frisörsalong, Holms skomakeri, Allè Caféet och så småningom ett nybyggt Konsum uppe vid Näsbychaussén som tillsammans bildade ett litet affärscentrum.

Trots tilltagande konkurrens i branschen ökade Ella och Enart sin omsättning och arbetade upp affären till en populär köttbutik för folk som ville ha vällagade och framför allt "hemlagade" köttvaror. Ella och Enart hade långa arbetsdagar i sin köttaffär men de hann också med att utöka familjen med en påg som föddes den 5 juli 1945 och fick namnet Olle. Mor Ella fortsatte som biträde och tillverkare i charkuteriaffären som vanligt och ordnade barntillsyn,med hjälp av barnpigor som var som barn i huset och trots små lägenheter bodde hos familjen.

Efterkrigstiden satte fart på hjulen

Efterkrigstiden satte extra fart på hjulen överallt och det satte också spår för charkuteristerna i Näsby som kunde glädjas åt ökad omsättning och ett otroligt gensvar från kunderna, gamla som nya.

Ella och Enart kämpade på i sina gamla lokaler ända till den 15 september 1955 då det blev dags att bryta upp. Enart hade fått nys om att Konsum hade lagt ned sin affär på Fästningsgatan 19 på Östermalm och nappade direkt på att överta denna affärslokal, som endast krävde en rejäl uppfräschning.

Men det var med en viss bävan som Mor och Far tog steget in bland "staboarna". Det visade sig dessbättre vara ett väldigt klokt steg för det blev full fart från början och ökade hela tiden trots att små s k "stormarknader" med fullsortiment dök upp lite överallt. Men Mor och far red ut stormen och lyckades mycket bra.

Rökt korv en kundmagnet
Om inte Enarts chark var känt innan så blev det nu välkänt för alla som var matintresserade och inte minst för dem som var ute efter färdiglagad middagsmat att äta hemma i sin bostad eller arbetsplats. Dagens rätt kom att bli en uppskattad succé som drog kunder. En annan kundmagnet blev den rökta korven som undertecknad tog handgriplig del av genom att efter mina ordinarie arbetspass på Posten hjälpa Far med att tillverka denna populära vara.

Inför varje jul var det massor av paket innehållande Enarts rökta korv som skulle slås in och skickas till folk som hade flyttat från stan och som tvunget ville få julstämningen komplett genom att känna doften från de rökade Skånekorvarna och det fixade vi naturligtvis med glädje.

Allting har en ände och familjen splittrades genom skilsmässa mellan Mor och Far och detta blev början till slutet för Enarts Charkuteri. Mor Ella flyttade till Enskede och Far försökte att med hjälp av anställd personal driva rörelsen vidare, vilket inte lyckades särskilt bra.

Affären såldes och lades slutligen ned efter något år. Ella slutade sina dagar på äldreboendet i Vä 2004och blev nästan 90 år, Enart var också på samma äldreboende och avled 81 år gammal 1989 .

Lars Alverup

Birgit och Lars Alverup skickar även med ett recept på julkorv >>>


Tillbaka till Enarts Charkuteri >>>

Tillbaka till Första sidan >>>