Grisfötter och wienerkorv på burk.

Samtal med Åke Egevad, 1947 -, i hans bostad i Ovesholm, 24 januari.

Namn: Åke Egevad
Bostadsort: Ovesholm
Född: 1947
Arbetsplatser: Karpalunds betsockerbruk.

Född i doften av råsocker
Åke Egevad är född i Östra Klagstorp som ligger några kilometer från Jordberga sockerbruk, som lades ned 2000. När vinden låg rätt kunde han i sitt barndomshem känna doften från råsockret. När han behövde tjäna lite extrapengar och hösten närmade sig var det naturligt att söka jobb som kampanjarbetare på sockerbruket. Två kampanjer hann han med innan han flyttade till Vittskövle strax söder om Kristianstad.

- När jag flyttat till Vittskövle var det närmare till Karpalunds betsockerbruk. Min första kampanj var 1973. Jag började som extra och  fick en sopkvast och med den skulle jag hålla rent. Det var nog bara för att pröva min uthållighet. När jag klarat av det några veckor fick jag lära mig saturatörens jobb.

En saturatör mättar sockersaften med kolsyra och då fälls överskottet av kalken ut och saften blir lättare att rena.

Kunde inte lämna sin arbetsplats
- Råsaften rinner vidare ned i stort kärl där den kokas för att få rätt konsistens för att sedan centrifugeras så att vätskan helt försvinner. Det var ett trevligt jobb trots att jag inte kunde lämna min arbetsplats under hela passet. Jag satt liksom mitt i smeten med allt folk omkring mig som jag kunde studera och fundera kring.Jag hade mycket bus för mig, det blev även en del nidverser om personal och företeelser på företaget.

På Karpalund tog de in flera kampanjarbetare än som behövdes det var alltid en del som föll ifrån de första veckorna.

- Vid den tiden och med det relativt enkla arbetet fanns det plats för original. Jag kommer ihåg en som var väldigt beroende av alkohol men han skötte jobbet perfekt. Det fanns inget att klaga på och då fick han fortsätta. Alla kampanjarbetare fick alltid en chans och hade de visat sig duktiga på sitt jobb, trots problem med alkoholen kunde de få en chans till.

Lönen var bra
Lönen för en kampanjarbetare var 1973 var 17 kronor i timmen och det var en bra förtjänst då.

- Ja, jag levde gott på den en lång tid efter kampanjen. Under själva kampanjtiden fanns det knappt utrymme för att göra av med pengar, annat är på mat. Så jag kunde spara en del för att sedan kunna ägna mig åt mitt stora intresse att spela, måla och bygga gamla musikinstrument. Det var ett bra liv för en konstnär. Ofta gallrade jag även betor på sommaren tills jag helt kunde leva på min musik vilket jag gjort sedan 1977.

Samma arbetare återkom år efter år. Det var lite som ett resande teatersällskap som samlades en gång om året på Karpalund. De kunde komma från hela södra Sverige, några bodde på hotell inne i stan andra bodde i baracker på området eller hyrde in sig hos någon i småbyarna runt Karpalund.

Bevakade sin jobb med näbbar och klor
- De som hade haft ett så kallat finare jobb ett år bevakade med näbbar och klor att de skulle få samma jobb nästa år. Det var mycket prestige.

Trots att Åke inte jobbat med någon kampanj sedan 1977 kan han ännu bli lite nostalgisk när han i minnet återkallar doften av råsocker.

Leif Börje-Frid


Tillbaka till Karpalund >>>

Tillbaka till Första sidan >>>

Samtal med Svenning Persson, i Önnestad.

Namn: Svenning Persson
Bostadsort: Önnestad
Född: 1926
Arbetsplatser: Karpalunds betsockerbruk, arbetade på Karpalund från 1967 till 1987.

Gallrade betor på Söderslätt

Betor kom Svenning Persson i kontakt med allra först i södra Skåne i trakterna runt Räng på fyrtiotalet.

- Mina föräldrar drev ett litet lantbruk uppe i Nävlinge och då behövde jag ett extrajobb för att dryga ut familjens inkomster. I flera somrar gallrade jag betor i Räng, Landskrona och på Österlen. På hösten åkte jag ned och tog upp dem. Men så dog min far knall och fall och då fick jag stanna hemma och ta hand om gården.

Under åren med att gallra och ta upp betor hade Svenning förstört ryggen och det gjorde det svårt att driva ett lantbruk så han avvecklade det och flyttade till Färlöv.

- Jag blev rekommenderad av en granne att söka jobb som kampanjarbetare på Karpalund. Efter första kampanjen blev jag erbjuden jobb året runt.

Sockerkristalllerna växer på florsocker
Svenning fick lära sig jobba på nästan alla stationer i sockertillverkningen. Diffusionen där betsnitslarna urlakas på sitt socker. Kokstationen där sockersaften värms upp och florsocker inympas (tillsätts) som då får sockerkristallerna att växa på florsockret. Även med saturationen där sockersaften mättas med kolsyra för att få bort kalken. Indunstningen där vatten avdunstas från sockersaften.

- Under kampanjerna fick jag rycka in lite där det behövdes men mest jobbade jag med att se till att alla ventiler på maskinerna var hela och rena. På vissa ventiler blev det kalkavlagringar och då fick jag skruva av dem och skrapa bort kalken. Medan vissa räckte det med att skruva loss och spola med lite vatten. Det var viktigt att ventilerna fungerade för annars kunde de stoppa hela processen.

Kalk från Gotland fylldes på med "hunden"
För att få ut sockersaften ut betorna behövdes kalk och den kom med båt från Gotland till Åhus och därifrån med tåg till Karpalund. Kalkbitarna lades in i kalkugnen som sedan laddades med ved, brädbitar och träull. Sedan tändes ugnen på och därefter brann den under hela kampanjen. Nya kalkbitar fylldes på ovanifrån med "hunden" (vagn) och ut kunde de hämta osläckt kalk.

- Det var många ton kalk som vi behövde bränna varje år för sockerprocessen. Denna osläckta kalk använde vi för att rena sockersaften. När sedan kalken gjort sitt blev den bortfiltrerad och bönderna fick mot en ringa kostnad ta den med hem och använda som jordförbättring.

En del olyckor skedde naturligtvis på en så stor arbetsplats. Svenning halkade på en stege. Halkskyddet hade trillat av och Svenning såg inte det. Stegen åkte omkull och Svenning efter.

Läppen sprack och tanden gick sönder
- Det kunde ha gått riktigt illa för jag hade en skiftnyckel i ena handen. Den träffade en tand och slog bort en liten bit. Läppen sprack också så företagsläkaren fick sy några stygn. Han sa att det var så liten bit borta på tanden att tandläkaren inte behövde göra något. Men tandläkaren sa att det begrepp han nog bättre än företagsläkaren. Så jag fick min tand reparerad.

Söndagen 3/2 Klockan 14.00 

Finlandsbryggeriet och andra bryggerier i Kristianstad. Bilder och berättelser med Leif Börje-Frid.


Söndagen 24/2  klockan 14.00

Visas en film om Karpalunds sockerbruk från kampanjen 1936. Även bilder och berättelser med Leif Börje-Frid.


Söndagen 16/3 Klockan 14.00 

Hur Andelsslakteriet Långebro blev HK Scan AB. En resa i bilder och berättelser med Leif Börje-Frid.

Onsdagen 2/4 Klockan 18.30

Starka kvinnor inom livsmedelsindustrin. Bilder och berättelser med Leif Börje-Frid.